Generösa avbokningsvillkor, utbetalning av verksamhetsbidraget med minst föregående års belopp, anstånd att betala avgifter och tillfälliga bidra där föreningar kan söka ersättning för extraordinära kostnader kopplade till den pågående pandemin. Ett stödpaket har sedan tidigare presenterats av kommunen som står fast till årsskiftet. Snart ska vinteridrotternas serier starta och i skrivande stund lutar det åt att även dem inleds utan publik. För elitverksamheterna betyder det ett hårt slag ekonomiskt – speciellt om det blir en långvarig period utan publik. De största kostnaderna för elitföreningarna är löner och hallavgifter.
– Vi övervägde att inte ha någon bokningskostnad för våra idrottsanläggningar i våras. Men många sporter har påverkats väldigt kraftigt och ligger på gränsen till att ens överleva medan andra som bara bedriver barn- och ungdomsidrott har påverkats väldigt lite, säger Andreas Hagström och fortsätter:
– Missförstå mig på rätt sätt. Om de som inte behöver ett så stort stöd får det ändå får föreningarna som verkligen behöver det istället mindre resurser. Därför har vi avsett att stötta de föreningarna som inte mäktar med läget istället.
Hur mycket finansiell hjälp kan ni från kommunen egentligen ge?
– Det är klart att våra resurser också är begränsade. Vi kommer få mindre medel nu med tanke på att skatteunderlaget sviker i spåren av corona. Kommunerna är inte fria från att drabbas av pandemin. Vi har fått omprioritera för att få loss medel för det här. Det fungerar till en viss gräns. Men till sist behöver systemet mer pengar utifrån eller så får man göra smärtsamma prioriteringar, säger Hagström.
I läget som råder är det ombyggnationen av Wahlbeckshallen som blivit drabbat. Planen var att bygget skulle starta under hösten. Istället har planerna fått skjutas fram ett år vilket givit drygt en miljon kronor som kommunen kunnat lägga in i stödpaketet.
– Vi har lyckats få fram pengar som gör att vi klarar oss i den här akuta situationen, men sen kan man inte skjuta på framtida projekt för länge. Det finns en smärtgräns där också, säger Hagström.
Kommunen har haft möten med alla elitföreningar i Linköping separat. I det stödet som hittills betalats ut har barn- och ungdomsidrotten varit prioriterad och till exempel Linköping innebandy har fått stöd för sin ungdomsverksamhet. Diskussioner pågår internt över hur kommunen även ska kunna stötta eliten.
– Det finns statliga stöd att söka som är tillgängliga för till exempel LHC som har ett bolag. Det har blivit ett pussel för att se vilka stöd man kan söka från staten, vilka man kan söka från idrottsförbunden och vad vi sedan behöver komplettera upp med på kommunal nivå. De som är extra hårt drabbade är publikidrotterna och de som har stora idrottsevenemang som till exempel cuper.
Finns det någon dialog om billigare hyror för LHC som drabbas hårt om det blir en publikfri säsong?
– Vi har en pågående dialog med LHC om många frågor där vi ser över hela deras situation, och där är hyror en del. Vi har även pratat om behoven av extra omklädningsrum och det finns mängder av saker som diskuteras, säger Hagström och fortsätter:
– Om vi skapar lättnader för en idrott måste vi ge det till alla. Vi har kommunallagen att förhålla oss till med likabehandlingsprincipen. Det gör att vi inte kan skapa förmåner för enskilda föreningar som inte är tillgängliga för andra när det gäller bokningsarbete.
Under de senaste veckorna har medicinska protokoll från de olika vinteridrotternas förbund hamnat på Andreas Hagströms bord. Han menar dock att många har höga krav inskrivna som också i slutändan innebär en hög kostnad för föreningarna.
– Förbunden har lovat en massa saker för att få igång sina verksamheter vilket landar på föreningarna eller kommunen att finansiera. Om man får vara lite kritisk är det lätt för SHL att säga att det ska vara två meter mellan varje spelare i ett omklädningsrum när de inte behöver öppna plånboken för att lösa det. Det är oschysst mot föreningen att det i den egna organisationen ställs fram ett löfte om att kunna bedriva verksamheten på ett sådant sätt som drabbar föreningarna ekonomiskt. Vi som kommun har inte resurser för att bemöta de medicinska protokollen som kommer med allt vad det innebär. Det blir en situation där det ställs så pass höga krav att det kanske inte går att genomföra rent kostnadsmässigt.