Minns ni de första elitserieåren i Stångebrohallen?
Stort intresse. Ofta fullsatt. Grillad med pommes i pausen. Många förluster. De första stegen på LHC:s resa mot SM-finaler inte särskilt många år senare. Inte så många utländska nyförvärv kom till elitserien och gjorde något större intryck på den tiden.
Men Barry Richter gjorde det.
Ett givet namn på topplistan med LHC-lirare i högsta serien.
Efter över 30 år i USA och Kanada tog han familjen med sig och flyttade till Linköping – och amerikanen imponerade stort under båda sina säsonger på östgötsk mark.
Stabil tvåvägsback, med stora offensiva kvaliteter, men också tuff och utöver mål blev det även ett och annat slagsmål. En given publikfavorit hos klacken i gamla Stångebro. Efter de två åren i Linköping blev det ytterligare fem i schweiziska Zug som avslutning på den karriär som även innehöll NHL-spel i New York Rangers, New York Islanders, Boston Bruins och Montreal Canadiens.
Fast ishockeyn släpper han inte.
Fyrabarnspappan coachar en av sönernas pojklag, ser många matcher med sitt gamla universitetslag och följer noga det som händer i NHL.
LHC?
Nja, lite koll har han allt. Men inte så mycket.
När vi når honom i huset i Verona, strax utanför Madison i Wisconsin och några timmars bilresa från Chicago, säger han:
– Jag försöker hålla mig uppdaterad, men du vet hur det är. Livet kommer ofta emellan. När jag var i Linköping var det som en start för hela organisationen för att etablera sig i högsta serien. Hur ser det ut nu?
Jag berättar.
Han lyssnar.
En annan sak med Linköping har han dock betydligt bättre koll på än undertecknad.
Hårdrocksbandet Ghost.
– Jag gillar verkligen deras musik. Jag vet inte vad de sjunger om, men det är häftiga scenshower. Som en ny version av Kiss. . .och så är de från Linköping där jag har spelat hockey. Världen är liten ibland. Jag och äldste sonen har sett flera konserter i USA, säger han.
Som för alla andra upplever han en annorlunda tid i coronapandemins fotspår. Det mesta har åtminstone varit stängt i USA och med en chefstjänst i försäkringsbranschen arbetar Barry Richter både hemifrån och på kontoret.
– Det är galet just nu. Så mycket som är nedsläckt, så tomt på vägarna. Och plötsligt har du en massa tid över. Det är lediga kvällar och lediga helger när barnens sysselsättningar har pausats. Det är tur att golfbanorna öppnats, säger han och skrattar.
Vad tycker du om ishockeyn idag?
– Jag tror att det hade passat mig bra. Hög fart, mycket mindre fasthållningar och hakningar än när jag spelade. Reglerna har förändrats till det bättre. Du kan skjuta hur hårt som helst, men kan du inte åka skridskor går det inte. Jag brukar säga det till mina killar.
Med många års distans minns också Barry Richter att han reagerade på en annan sak under åren i Linköping.
– Det var tufft. Vi var i botten av tabellen, fajtades om varje poäng och var mycket i egen zon. Jag vet att jag tyckte att det var märkligt att inte de bästa spelarna matchades hårdare. Jag hade ett snack om det där med Torgny (Bendelin, tränaren). . .varför tog ni över mig från Nordamerika om jag inte får spela mer? Jag gissar att det har förändrats nu.
– Spelarna var i Sverige var betydligt mer involverade i coachningen än vad jag var van vid. Härborta är det coachen som bestämmer och talar om vad du ska göra och inte göra, säger Barry Richter.
Fakta
Här är platserna 20 till 11 på vår lista:
20 Barry Richter
År i LHC: 2001–03.
Alla ni som var med under de första elitserieåren i Stångebrohallen minns backen. Elegant tuffing, bra både framåt och bakåt.
19 Jonas Junland
År i LHC: 2005–08, 2013–2016, 2020–.
Slog igenom tidigt med dubbla SM-finaler i unga år. Utsedd till seriens bäste back 2016. Tillbaka nu och med alla möjligheter att lyfta till nästa gång vi gör en liknande lista.
18 Fredrik Emvall
År i LHC: 1999–2010.
Öste inte in poäng, glänste sällan – men stabil är hans andranamn och elva år i rad i samma klubb är ovanligt. Dessutom världsmästare.
17 Simon Hjalmarsson
År i LHC: 2012–14.
Varit i många klubbar, men inte någon annanstans nått samma produktion som i Linköping. 120 poäng på två säsonger!
16 Fredrik Norrena
År i LHC: 2003–06, 2009–12.
Man kan tycka mycket om målvaktsprofilen. Jag har alltid gillat honom. Rankas som klubbens bästa målvakt, men det blev aldrig SM-final.
15 Rastislav Stana
År i LHC: 2007–08.
Två SM-finaler på två säsonger. Det räcker som motivering.
14 Niklas Persson
År i LHC: 2006–09, 2015–18.
Nyttig på isen under många år. Nu gör han nytta på kontoret också.
13 Mattias Sjögren
År i LHC: 2013–15.
Får erkänna att det är en personlig favorit. Snacka om motor. Så stark, så effektiv.
12 Mike Knuble
År i LHC: 2004–05.
Målskytten personifierad.
11 Brendan Morrison
År i LHC: 2004–05.
Det går säkert att argumentera för att kanadensaren borde vara högre upp på listan, men enda säsongen slutade för tidigt.
Här är våra kriterier för listan:
• Minst en hel säsong i klubben.
• Vad spelaren presterat under tiden i LHC och inte efter.
• Egen prestation.
• Lagets prestation.
• Betydelse för laget.