Om olika sätt att leda
Dan Tangnes: Kanske inte alla, men de flesta på ståplats vill att jag ska skrika mer och bänka den eller den.
Martin Sjögren: För mig är det ett spel för galleriet att gapa och skälla. Det kanske är för att jag inte är sån själv. För den som är hetare kan det vara en helt annan sak. Men för mig händer det kanske två gånger på en säsong.
DT: Jag kan tänka mig att det inte heller blir riktigt samma puls i fotbollen.
MS: Ni kan coacha era spelare efter varenda byte. Vi sitter mer och försöker se allting från sämsta platsen på hela arenan. Vi måste vara lugna. Annars tappar vi helhetsbilden.
Johan Astbrant: Jag var nog värre förr. Jag har jobbat med en prestationscoach och blivit lite mer vuxen och mogen. Mina spelare gillar inte när jag är lugn. Jag måste visa känslor. Att hyvla av spelare efter noter fungerar någon gång, men inte alltid. Jag vill ha spelare som är engagerade och inte sitter och tittar upp mot de där tio snygga tjejerna på läktaren. Det är sådana saker som gör att vår sport klassas lite lägre. När vi inte själva är seriösa kan vi inte förvänta oss att omgivningen ska tycka att vi är det.
Om att leva med pressen
DT: Jag har aldrig mått dåligt inför en match. Däremot har jag gjort det många gånger efteråt. Som i höstas, när vi spelade med favoritskap och det knöt sig. Då såg man hur dåligt spelarna mådde och funderade mycket på ”hur fan ska jag lösa upp de här mentala knutarna?”.
JA: Vi var också mentalt nere i skiten i början av säsongen. Det var samma känsloläge oavsett om vi vann eller förlorade. Inga leenden.
DT: Det blir en svår nöt att knäcka när du plötsligt inte kan överstiga förväntningarna utan bara uppnå dem. Efter varje vinst blir det ”pust, nu får vi lite lugn och ro” och varje förlust blir så fullständigt nedbrytande. Nu måste vi vinna nästa match. Och nästa.
MS: Jag tror ändå att vi kan påverka det här ganska mycket som ledare.
DT: Absolut.
MS: Vi pratar aldrig resultat. Det är det så jävla många andra som gör ändå. Vi tittar på hur vi ska göra, hur väl har vi gjort det vi tänkte göra och hur kan vi göra det ännu bättre. Annars finns en stor risk att det blir fel.
DT: Vi utvärderar också bara det vi kan kontrollera och pratar om processen från augusti till april. Lik förbannat blir man påverkad av den yttre pressen. Vilka frågor man får svara på efter matcherna, vad folk säger på stan och i lunchrestaurangen, vad ungarna hör på dagis…
MS: Ni är mer påpassade än vad vi är. Det är svårare för er att komma undan.
Om matchande och utveckling
MS: Det finns jättemycket statistik inom fotbollen som visar vilken skillnad det är på två eller tre vilodagar mellan matcher. Det är 40 procents större chans att de med fler vilodagar vinner.
DT: Jag tror att den stora grejen är det mentala. Säg att du har Stoke borta på lördagen och sedan Bayern München i Champions league några dagar senare. Då är det lätt hänt att du redan är därborta i tanken. Eller om det är tvärtom. En jävla urladdning på onsdagen och så lördagsmatch på någon leråker i Swansea.
MS: Nu är det ju rätt bra planer i Premier league numera, men…
DT: Jo, det var lite ytterligheter. Haha.
MS: Hockey är naturligtvis mer fysiskt, men samtidigt tror jag att det är mer skonsamt att åka skridskor än att springa. Hur mycket närkamper är det i innebandy?
JA: Nu är det extremt mycket. Särskilt internationellt med domare som inte riktigt kan regelboken. Men alla vill ha det så och är skitglada när de kommer hem från en landslagssamling.
MS: Fotbollen går också mot att bli en intensitetssport. Tidigare stirrade man sig blind på det här med att springa en mil per match. Så är det inte längre. De bästa lagen springer minst.
JA: (Jürgen) Klopps gäng gör det inte.
MS: Nej, det är ett undantag. Men de lag som går längst i Champions league springer ofta minst antal meter. Däremot äger de bollen mest. Slår flest antal passningar, har mest bollinnehav. Det är egentligen rätt logiskt.
DT: Nu pratar man om att farten inom hockeyn nästan är för hög. Att det blir mer okontrollerat, att fysiken har utvecklats snabbare än spelintelligensen. Skadorna och hjärnskakningarna beror mycket på att det går så fort.
MS: Vad beror det på? Tränar man inte som man spelar?
DT: Jo, men det tror jag. En stor anledning är att vi blir av med de bästa spelarna. Veteranerna flyttar till Ryssland eller Schweiz för att tjäna mer pengar. De yngre killarna blir vi av med till NHL, för det kostar för lite att plocka över dem. De som är skickligast är också ofta de som är smartast. Ta Magnus Johansson. Han åkte inte på många hjärnskakningar. Gustav Forsling är likadan.
Om drivkrafterna
MS: Svårdefinierat, men det speciella är att få bygga något och leda alla mot det gemensamma målet långt där borta. Det tycker jag är jävligt intressant. Sedan är det klart att det är roligt när det bränner till på matcherna.
JA: Ja, det finns inget bättre än att ställa sig i Tele 2 arena inför 15 000 åskådare. Det var jävligt coolt och är något som driver en varje dag nu. Att få rätt medalj i stället för att vara största förloraren.
DT: De kickarna får du ingen annanstans. Slutsålt, grym inramning. Och ingen vet var de här kommande två timmarna tar vägen.
MS: Det är ju så att du blir bedömd utifrån om du vinner eller förlorar. Men när du väl börjar analysera… ofta har du inte varit så dålig eller så bra som du först tyckte.
Om skilda förutsättningar
JA: Jag tror att det är tre lag i superligan som kan träna en del på dagtid där arbetsgivarna gått in och hjälpt till. De som inte pluggar hos oss jobbar hundra procent. Det kan vara tufft att komma hem från Höllviken klockan tre på natten och sedan gå upp och jobba vid sju.
MS: Våra spelare får inte jobba heltid. Det regleras i deras avtal. Fotbollen ska gå först. Tjänar de en viss summa får de inte jobba alls.
JA: Problemet vi har är att inkomsterna från innebandyn ses som en extra inkomst. Där tycker jag att föreningen ska vara mer tydlig. Du får den summan, men då ska du bara jobba 50 eller 75 procent, eller vad det kan vara.
DT: Det har skett en stor utveckling i SHL. Vår plats i näringskedjan har förändrats och verksamheten måste bedrivas på ett annat sätt. Yngre spelare, mer satsning på utbildning och utveckling. Inte alla har riktigt förstått var man befinner sig, men allt fler gör det.
MS: Det var det vi gjorde 2013. Lite sämre ekonomi, mindre spelarbudget. Vi tog in talangfulla spelare från Sverige och Norden som nu var med och tog SM-guld. Så det går, om det går åt rätt håll och klubben har tålamod. Jag kan tänka mig att det är svårare inom hockeyn.
DT: Det måste finnas ett genomarbetat koncept som alla ställer sig bakom. Vilken väg som kommer att ta oss dit vi vill. Även om vi stöter på några farthinder ska inte vägen ändras för det.
MS: Det är ju svårigheten. Det är jävligt lätt att säga att om fyra år ska vi vara som bäst, men…
DT: Fyra år? Här är det mer att nästa vecka måste vi vinna. Fråga Per. Annars är han framme med stora sågen. Haha.
JA: Jag sköter det mesta själv. Det är ett eget val som jag har gjort. Men nu behöver vi utvecklas och få in någon mer. Jag har insett att jag inte är Stålmannen som ser allt. Sen är ju sportchefen med i båset under matcherna, men han är inte så taktiskt begåvad…
MS: (skratt) Nu ska du inte säga för mycket.
JA: Det är lugnt. Jag har ett år kvar på kontraktet. Haha. Och han är bra på mycket annat. Men föreningen har inte riktigt någon strategi för vad den vill. Det tycker jag är ett problem. Frågar du några i styrelsen säger en att ”vi ska till slutspel” och en annan ”tja, topp fyra vore väl bra”.
DT: Ju längre du håller på, desto tryggare blir du i dig själv. Att du inte kan och vet allt. Mycket handlar om att omge sig med duktiga människor som kan göra mig bättre. Som inte bara klappar på axeln och nickar så att huvudet håller på att trilla av varje gång du öppnar käften. Det kan finnas duktiga ledare som knappt vet att det är hål i en innebandyboll, men som kan ta killarna på rätt sätt.
Om ledarskap
MS: Utvecklingen går snabbt med de tekniska hjälpmedlen. Många äldre tränare kan ha svårt att hänga med om de inte tar in kompetent personal som klarar av att tillgodose allt det här. Annars kommer de att fasas bort och inte vara tillräckligt attraktiva. Spelarna vill ha sina klipp och analyser.
DT: Man märker att många i näringslivet är väldigt nyfikna på ledarskapet i det här yrket. När jag fick sparken i Rögle var det någon företagsledare som sa att ”den ledarskapsutbildning du fått under de här åren skulle jag ha betalat många miljoner för”. Det ligger nog en del i det. Jag är jättenyfiken på vad alla som är framgångsrika gör på sina positioner. Oavsett om du är idrottsledare eller företagare. Det är ledarskapet som är grunden. Bågar till höger och vänster är en del av det, men absolut inte viktigast.
Om att koppla bort idrotten
MS: Jag är bra på det. Med familjen och när barnen kom blev det ännu lättare. Klart att man funderar, men aldrig så att jag ligger sömnlös.
DT: Jag har familjen kvar i Ängelholm. Visst saknar jag dem och har dåligt samvete ibland. Alla hej då när jag ska åka tillbaka till Linköping och Wilma säger att ”pappa, kan du inte vara här en dag till?”. De är hjärtskärande. Men jämfört när jag jobbade tio minuter bort så tror jag att jag är mycket mer närvarande nu. Vi träffas varje vecka. Det är aldrig så att det blir ”dom två och så kommer jag hem ibland”. Det hade inte funkat.
JA: För mig var det viktigt att skaffa hund. Att gå ut och göra saker i stället för att sitta hemma eller på kontoret. Det har hjälpt mig mycket. Klockan tio en kväll kan jag komma på att ”fan, jag måste bara kolla den matchen igen”. Men jag sover lika bra oavsett om vi vunnit eller förlorat med 10–0.
DT: Jag tror att det är en jäkla viktig grej att hitta vad som ger dig energi. Var du kan fylla på. Det är vårt jobb att komma in och ge hundra procent varje dag. Då kan du inte stå och gnälla vid kaffeautomaten och hoppas att det snart är fredag.
MS: Ja, ställer du krav på spelarna måste du börja med att uppfylla dem själv. Annars är det helt omöjligt. Du kan inte kräva 100 om du själv är 75.
Om när det är som bäst
MS: Svårt att säga. Det är mer som en helhet. Klart som fan att man blev nöjd när vi gjorde 1–0 mot Rosengård. Den känslan var starkare än när vi stod där i omklädningsrummet i Vittsjö och hade vunnit SM-guld. Då var det mer att ”jaha, det var inte mycket mer än så här”. Det ska inte låta som att man inte är glad, men det är hela resan som är mest speciell.
DT: Vissa dagar går det av sig själv och du behöver inte göra ett dugg för att trissa upp stämningen. Vissa dagar måste du köra upp en eldgaffel i arslet på spelarna för att de ska göra det vi kommit överens om.
MS: Till skillnad från er har inte vi något slutspel och även om det inte är så sexigt med Mallbacken borta i ösregn så är det lik förbannat en match som måste vinnas för att vinna till slut. Där finns det ändå en skillnad. Sedan har vi bara 22 omgångar, medan ni har 4 000 eller nåt. Haha.
Om vad de gör om tio år
MS: Jag har samma yrke, skulle jag säga.
DT: Jag har inga tankar på något annat.
JA: Det känns som vi står inför ett vägskäl i föreningen. Väljer vi en väg kanske man är kvar många år till, väljer vi en annan. . . jag har inte så mycket mer än hunden att ta hänsyn till, så jag är ju flyttbar. Det skulle vara coolt att testa något utomlands.
MS: Sysslar du med det här måste du vara beredd att flytta. Det är inte så många som är 20 år i samma klubb.
JA: Ibland funderar man på att kliva in i en annan idrott. Jag är ju hockeymänniska i grunden. Det skulle vara jättekul att komma in där. Jag ska försöka att göra studiebesök i olika föreningar.
DT: Du är välkommen hit när du vill. Vi kanske kommer till er också.