Från nutid, och ett derby IFK Norrköping ledde och kontrollerade fullständigt, till dåtid och en av de så osannlika, lite för välregisserade Busterhistorier jag läste som barn.
Den här gången om killen som gjorde sin sista match för klubben och blev hjälte med ett drömmål i slutminterna.
Jag kastades rakt in i sagan, där jag ställde mig nere vid ena hörnet av Kopparvallen i röran av ÅFF-supportrar. 88 minuter var spelade och Magnus Eriksson började en rush från egen planhalva rakt emot oss, vann meter efter meter, tog sig förbi IFK-are efter IFK-are och lossade till slut ett stenhårt vänsterskott i bortre krysset.
Plötsligt fanns där allt.
Hjälten, publikfesten - och runt mig rusiga ÅFF-are som hoppade och kramades som om de just vunnit SM-guld.
Ett mål lika snyggt, ett jubel lika hysteriskt och ett slut lika välregisserat som vore det hämtat ur Buster.
Idrott när den är som häftigast.
Några sekunder in i måljublet hörde jag plötsligt en röst bredvid mig:
- Vem gjorde det?
- Mange! svarade någon.
Den som frågade var Lars-Göran "Knalin" Andersson, som sin vana trogen inte orkat se slutet på matchen. När målet kom och jublet bröt ut, då kröp han ut ur sin gömma i klubbstugan.
När jublet lagt sig var det jag som knallade in i klubbstugan. Där pustade ordföranden Janne Svensson ut.
- IFK är starka. Det var bra att få med en poäng.
Visst var det så, visst skulle hemmalaget vara nöjt med oavgjort.
Ändå: det är ingen tillfällighet att ÅFF nu kvitterat i slutminuterna i de tre senaste derbyna. 2009 Viktor Prodell till 1-1 och 2012 Mattias Mete till 2-2 och Magnus Eriksson till 1-1.
För det var ju likadant i våras. IFK dominerade hemma på Parken, men ÅFF-moralen vann en poäng.
Med stark moral överlever man även sämre dagar. Det har ÅFF visat många gånger.
Om ÅFF-spelet i går finns mycket att säga.
Edvard Thomsson, tränare Andreas pappa, sa det koncist och bra när vi möttes:
- Det var för mycket tjongande.
Andreas höll med om farsgubbens analys:
- Jag tror vi hade ett utkast från Gustav i första halvlek. Det funkar inte. Vi blev för raka i spelet med alldeles för mycket lyft.
ÅFF-tränaren har ofta sina föräldrar på Kopparvallens läktare.
- Han är ju blå farsan, håller på Kalmar AIK, så det var väl sådär när jag gick till Kalmar FF, men annars har han och mamma alltid stöttat mig och min fotboll.
Han log stort Andreas.
Där IFK-kollegan Janne Andersson stod några meter bort och analyserade matchen med kolsvarta ögon, kunde Andreas kosta på sig både leende och skratt.
Så var kvällen - IFK förlorade två poäng, ÅFF vann en.
Och den största vinnaren av alla förstås: Magnus Eriksson.