Det gör ont när OS-drömmar krossas

Så här många guldhopp har Sverige aldrig haft i ett och samma OS. Frågan är bara: vem av dessa kommer bli känd som "guldhoppet som misslyckades i Peking"?

Det finns många stora vinnare under ett OS, men även många förlorare. Kanske särskilt i år - i Peking, där en förkylning kan krossa många OS-drömmar.

Det finns många stora vinnare under ett OS, men även många förlorare. Kanske särskilt i år - i Peking, där en förkylning kan krossa många OS-drömmar.

Foto: Bildbyrån

Sport2022-02-04 09:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Om vi tittar på tidigare OS har det oftast funnits en, i bästa fall två, distanser eller grenar där Sverige haft en storfavorit.  Truppen har sedan bestått av många potentiella medaljchanser som "med lite tur kan ta guld". Men i år är det annorlunda. I år går det att räkna till åtminstone sex-sju svenska atleter och lag som inte bara har guldchans utan rentav SKA vinna om allt går rätt i Peking. 

Nils van der Poel, Maja Dahlqvist, Frida Karlsson, Lag Edin, ja listan kan göras ännu längre. 

Det svenska medaljmålet ligger på att ta fler medaljer än de 15 som man tog under OS 2014 och det är absolut ett realistiskt mål. Med tanke på hur många guldchanser Sverige har borde man på papperet kunna kamma hem minst åtta-tio guld. Men OS avgörs ju inte på papperet och alla guldhopp kommer antagligen inte lyckas. Många grenar är väldigt chansartade där ett snedsteg räcker för att vara borta. Tänk Maja Dahlqvist och Jonna Sundling som föll respektive bröt staven i Seefeld 2019. Tänk Magdalena Forsbergs två millimetrar i Salt Lake city 2002. Och för att citera min kollega Per Bergsten så krävs det i år en ordentlig skopa tur i det så kallade covidlotteriet för att inte OS ska ta slut på grund av ett positivt PCR-test. 

Oavsett hur bra en idrottare är krävs det oftast en OS-medalj för att bli räknas till de stora och för vissa idrottare är det just den pressen som blir deras fall. Man får dessutom inte heller fantastiskt många chanser att vinna ett OS-guld och det kommer vara någon i den svenska truppen som kommer få sin dröm krossad. Frågan är bara vem och just den frågan gör hela OS extra spännande, även om den besvikelsen hos en idrottare gör ont att se.

Inför OS finns alltid rädslan att Sverige ska göra fiasko och komma hem utan guld. Men låt mig återkomma till det jag sa innan. I årets trupp har Sverige alltså nästan tio grenar där man rentav är favorit till guldet vilket också gör att vi förhoppningsvis kommer slippa situationen som var under den senaste guldlösa olympiaden 2002 där man stod och föll med Per Elofsson och Magdalena Forsberg. Om någon i Peking misslyckas kommer det garanterat finnas någon annan som täcker upp och på samma sätt som alla guldhopp inte lär lyckas så borde väl inte alla misslyckas? OS brukar annars innehålla många överraskningar och med tanke på hur många som "med lite tur" kan ta guld kan spelen i Peking bli 16 dagar av mycket glädje och medaljregn. 

Men jag kommer ändå ägna en tanke till den eller dem som i Peking får sin dröm krossad, vem det nu blir.