Vi träffar honom på Vätternrundans kansli. Han har precis avslutat ett möte med vd Eva-Lena Frick. Under ett antal år har Mattias nämligen varit indirekt delaktig i loppet, som träningsexpert i tidningen Cykla som ges ut till alla deltagare.
Han har drivit ett eget företag där han bland annat hjälpt motionärer att på bästa sätt förbereda sig för sin utmaning.
I den rollen har han också bra kläm på boomen som motionscyklingen upplever just nu, där det senaste beviset gavs när alla platserna till nästa års Vätternrunda tog slut på bara 12 minuter.
– Det är en otrolig utveckling. Jag tror inte någon på ett enkelt sätt kan förklara vad som skett, men det skulle vara intressant att se någon forskning på området.
Tävlingscykel har problem
Han fortsätter:
– Jag tror att boomen startade någonstans kring millenieskiftet när folk började springa. Sen började man åka skidor och de senaste åren har vi sett en otrolig ökning inom cykel och triathlon.
Men samtidigt som han roas av trenden inom motionscyklingen oroas han av en negativ utveckling inom cykel som tävlingsform.
– Ta senaste SM. Där hade vi 20 startande i herrjuniorklassen. För 20 år sen var det 80 cyklister på startlinjen. Så boomen inom motion har verkligen inte skvätt över på tävlingsverksamheten.
Fattas ideella ledare
Han har funderingar om att unga i dag väljer bort de lite "jobbigare" sporterna, men att man tar igen det senare i livet när man inser vikten av att träna.
– Många av de som jag mött är så kallade "late bloomers", folk som börjar träna hårt eller till och med tävla när de hamnat runt 40-strecket. De har varit min största kundkrets. De senaste åren har veteranklasserna inom våra cykelgrenar växt rejält medan ungdomsklasserna fortsatt att minska.
– Jag ser också en brist på ideella ledare ute i klubbarna som en stor faktor till att tävlingsverksamheten sjunker.
Hur skulle du säga att svensk tävlingscykel mår i dag?
– Både bra och dåligt. Vi har en bra spets med stjärnor som Emma Johansson och Fredrik Kessiakoff på landsväg och Alexandra Engen på mountainbike för att nämna några. Men det är lite sämre på bredden, där finns en hel del att arbeta med.
– Samtidigt har inte unga, duktiga cyklister getts tillräckligt bra förutsättningar att komma ut i cykelvärlden och åka i bra stall mot tufft motstånd.
Där hoppas han själv kunna göra en insats när han byter jobb från att vara förbundskapten för svenska landslaget på landsvägscykel till att bli proffstränare för ett stort europeiskt stall. Vilket det blir är dock inte officiellt ännu.
– Vi har inte haft lika många kontakter med proffsvärlden som andra länder. Förhoppningsvis kan jag bidra med något här på sikt.
Säsongen inleds snart
Redan i januari går den första tävlingen i Australien och sen drar säsongen igång. De stora tävlingarna avlöser varandra.
– Tour de France blir givetvis speciell, den är ju det största en cyklist kan vara med i. Men endagarstävlingarna i början av säsongen, i Milano, Flandern, Amstel, Paris, kommer också att vara häftiga upplevelser. Varje sån tävling är liksom ett VM i sig.
Mattias Reck har förresten cyklat ett antal Vätternrundor själv, den senaste förra året.
– 6,52 som snabbast. I fjol gick det däremot långsammare, 8.32. Och då slog det mig att det faktiskt var det längsta jag någonsin suttit på en cykel.
– Och det slog det mig också vilka otroliga prestationer som många deltagare i Vätternrundan gör, de som har sämre förutsättningar än jag, äldre cyklar och kanske sämre tränade. De som sliter runt på en mountainbike på 15-16 timmar i blåst och regn. Det är imponerande.
"Spinning räcker"
Nu när det mörknar ute längtar många cyklister redan till våren. Men Mattias Reck menar att det inte finns någon anledning till panik.
– Träna annat. Det räcker med en timme spinning ett par gånger i veckan, kanske lite löpning eller skidor att blanda upp med.
– Sen, i månadsskiftet mars-april, är det lagom att ta fram cykeln och förbereda kroppen på allt längre sträckor. Då är det 10 veckor kvar till Vätternrundan och det är fullt tillräckligt.