2012, när TTA skapades och presenterade en ny biltyp, hyllade jag arrangörerna för att gå mot strömmen i motorsport och ta bort det irriterande inslaget med så kallade ”gridgirls”. Lättklädda tjejer som inte har någon annan uppgift än att stå och se sexiga ut bredvid en tävlingsbil.
I stället stod knattar i föraroverall och höll namnskyltarna och det var, tycker jag, ett kul inslag.
De har tyvärr försvunnit och till Göteborg hade en nykomlingarna i serien, den ogenerat kaxige Erik Jonsson, i sitt team infört två lättklädda tjejer i något slags fodral till klädesplagg med högklackade skor, putande munnar och spacklade ansikten.
Jag hoppas verkligen att arrangörerna av mästerskapet STCC sätter ner foten och ser till att det inte får fortsätta.
* * *
På banan fick man den här gången lite av varje när STCC kom till Göteborg.
Ett heat där det hände alldeles för mycket.
Och ett där det hände alldeles för lite.
Tänk att man aldrig blir nöjd.
I det första small det hela tiden. Prins Carl Philip gjorde ingen besviken utan håller sin trend att tvingas bryta efter närkontakt med konkurrenter. Philip Forsman blev påkörd av Fredrik Ekblom och efter en stund krokade Emma Kimiläinen och Andreas Wernersson ihop att finskans bil blev minst en meter kortare.
Bärgningarna tog tyvärr så lång tid att vi bara fick se 8 av 27 varv i tävlingsfart. Det kan ingen vara nöjd med, allra minst publiken.
Det andra heatet blev precis tvärtom. Ingen dramatik alls, förutom att Fredrik Larsson kämpade sig fram till femte plats efter att först ha bestraffats och fått åka igenom depån och att Fredrik Ekblom inte fart på sin Volvo och fick stå och titta på.
* * *
För Mattias Anderssons del fortsätter den positiva trenden. Femma och femma senast, trea och fyra nu. Även om han missade i kvalet när regnet öste ner visade han i helgen att han blir att räkna med på riktigt allvar framöver. Avståndet till toppen har krympt rejält och den första pallplatsen lär inte blir den sista.