Det är något speciellt med Piraterna.
Man måste imponeras av hur laget den här säsongen gång efter gång rest sig från tuffa underlägen och vänt till segrar.
Flera gånger har det varit storstjärnorna Greg H ancock och Darcy Ward som åkt in dubbelsiffriga poäng medan de svenska förarna haft det tungt.
Nu, när både Ward och Hancock hade en av sina sämre dagar, klev svenskarna fram istället.
Linus Sundström var fullständigt lysande. Fredrik Engman och Simon Gustavsson imponerade på reservplats och vann den kampen med 11–6.
Och utanför laget står Anton Rosén och bara vill åka.
Att han finns med på varje match trots att han inte får åka en meter visar med stor tydlighet hur kul det här gänget har när de är tillsammans.
Och det kan betyda mycket när slutspelet för Piraternas del börjar om knappt tre veckor.
Jag har sen i våras tippat en final mellan Vetlanda och Piraterna.
Rätt mycket tyder på att det blir så till slut.
* * *
Men för tusan hakar. Nu måste lagledaren Stefan Andersson Skill ta sina förare hårt i ena örat och berätta att det är viktigt att tillsammans med publiken jubla efter dubbelsegrar.
Tre raka dubbelsegrar, från heat 6 till 8, vände matchen till Piraternas fördel men med ett undantag valde Piraternas förare att snabbt vända in i depån istället för att ta klubbflaggorna och åka runt banan ett varv för att fira.
Det nöjet är publiken värd. Inte minst i går när det var kallt som i november.