– Den här föreningen är som min andra familj, säger Sofie, som nu tävlat för Skänninge armbrytarklubb i elva år.
Klubben hör hemma i en källarlokal i Mjölby. Den lilla lokalen är full med armbrytningsbord. Viktskivorna ligger på golvet och i ett av hörnen står flera pokaler på en stereo som spelar tung hårdrock. En miljö som fostrat några av världens bästa armbrytare. En av dessa är Vadstenadottern Sofie Davidsson, som blev både världs- och europamästare under 2022.
– Jag hade bara ett mål under förra året och det var att jag skulle ta hem gulden.
Hennes idrottskarriär började dock inte med armbrytning. Utan den började hemma i Vadstena och där var det lagidrott som gällde. Men hon fick inte jättemycket speltid när hon var i tonåren.
– Jag kände mig lite utfryst, jag fick inte lika mycket speltid som de andra och skulle jag spela var jag tvungen att vara på alla träningar. Andra i laget kunde missa flera träningar och fick ändå mer speltid än vad en jag fick. Då blev det att man tröttnade.
Även i skolan var det tufft för henne. Hon fick höra både det ena och det andra för att hon var, som hon själv beskriver det, lite större.
– Det var inte bara inom idrotten utan man blev lite småmobbad i skolan också. Man blev lite utsatt för att man var större än de andra helt enkelt.
Självförtroendet var med andra ord inte på topp när en 16-årig Sofie testade armbrytning för första gången på fritidsgården i Skänninge för elva år sedan. Armbrytningsföreningen var på plats och visade sporten för de nyfikna tonåringarna. Där och då var det något som väcktes hos Sofie och det dröjde inte länge förrän hon fastnade.
– Det är gemenskapen och sedan adrenalinpåslaget man får när man kliver upp vid ett bord. Jag älskar den oavsett om man vinner eller förlorar. Sedan att det är en individuell idrott. Även om jag har ett lag bakom mig är det jag som bryter arm.
Klubben betyder väldigt mycket för Sofie. Hon beskriver den och medlemmarna som hennes andra familj och sporten har givit henne vänner för livet och självförtroendet tillbaka. I dag har hon inga problem med hur hennes kropp ser ut utan ställer sig på vågen utan några som helst betänkligheter.
– Det var det som var så skönt när man kom hit (till armbrytningsklubben. reds anm). Här spelar det ingen roll om man har några kilon extra, hur man ser ut eller vem man är. Självförtroendet har ökat under de här åren som man brutit arm. I början kändes det sisådär att kliva upp på vågen men nu känner jag ingenting. Det är bara en siffra.
De här tio åren som hon varit aktiv har inte bara givit henne självkänslan tillbaka. Hon har också radat upp sportsliga framgångar där 2022 kanske var hennes mest framgångsrika år någonsin. Dock var det nära att det inte blev några tävlingar alls.
I början av förra året var det dags för den första tävlingen efter pandemin och då skadade hon sig. En sena i vänsterarmbåge gick av. Det var andra gången som hon drabbades av den här typen av skada.
– Det kändes som när man knäcker fingrarna fast i armbågen samtidigt som det typ smattrade lite likt när foten har somnat. Det var obehagligt.
Efter skadan var Sofie helt uppgiven och hon visste varken ut eller in. Hon beskriver det som att det bara surrade i huvudet och hon funderade på att lägga av.
– När skadan uppkom gick ju huvudet "bananas". Jag höll på att sluta, det tog så mycket på psyket när senan gick sönder, jag höll på att ge upp. Där och då kände jag mig värdelös och jag hade fått besked från läkarna att jag inte skulle kunna bryta arm något mer. Men tränaren Daniel Augustsson och jag pratade. Han sa det jag behövde höra och uppmuntrade mig. Och det är tack vare honom som jag inte slutade. Det kan jag i ärlighetens namn säga.
I dag är hon glad över att hon fortsatte att bryta arm och tävla. Hon behöver fortfarande rehabilitera vänsterarmen och med största sannolikhet kommer hon inte att tävla något mer med den. Men trots det är hon glad och ser fram mot framtiden, vad som finns där och med siktet inställt på nya tävlingar.
– Just nu är det fokus på att bli helt återställd i vänster arm. Och får jag tillåtelse från läkarna och min sjukgymnast vill jag åka på SM i Vimmerby i mars men jag kommer bara att bryta i högerarm. Jag vill såklart vinna guld även där, säger världsmästaren Sofie Davidsson.