Hade en mardröm i natt. Skratta ni. Tänk er själva att stå högst upp i störtloppsbacken och hela alpina landslaget står i en ring en bit nedanför och skriker ÅK! Det mullrade i Åreskutan och benen skakade med sån kraft att jag väntar mig att en lavin ska gå vilken sekund som helst.
Min fåfänga vann, jag kröp ihop i störtloppsställning och drog iväg. Hur det slutade? Har inte en aning. Men jag levde när jag vaknade. Att det var en dröm förstod jag när jag mötte Maria PH (vilket klatschigt namn att använda för hugade sponsorer). Hon skrattade visserligen, men hon ler åt alla efter storslalomsilvret.
Hon berättade att hennes mänskliga tillstånd var tre: tårar för sorg, tårar för glädje och däremellan ett smittande skratt. Maria PH är en känslosam tös. Men hon nämnde inte ett ord om mina nattliga strapatser.
Så det var en dröm.
Man blir lätt blasé. Jag menar efter guld, guld, guld och brons och silver är en 14:e placering inte så mycket att orda om.
Medger att det är lite högfärdigt och med tanke på att den alpina supernationen Österrike hade sin regerande världsmästare Hermann Maier på först 21:a plats ska man nog ändå nämna Niklas Rainers placering med en smula ödmjukhet. Visst var Niklas missnöjd själv och det blev någon miss för mycket i de bägge åken, men jag frågar mig ändå om det inte var en värdig efterträdare till Fredrik Nyberg vi fick se.
Och i ett VM där det inte gått inflation på norska guldmedaljer ställer jag mig gärna i kö och gratulerar Aksel Lund Svindal, vinnaren. Det var norrmannens andra guldmedalj (han vann störtloppet också) och det betyder att drottning Anja (Pärson) har fått sin kung.
Annars är det oro i Åre. Har han inte gått och förkylt sig, den där Byggmark, säger man. Det är ju den grabben som är affischnamnet till lördagens slalom.
Killen har charmat hela nationen, vilket inkluderar mig själv. Han har till och med fått min hustru att undra om han inte ska köra snart, den där blonde.
Jo, han körde i går. Ur. Jens orkade inte fullfölja storslalomen efter sin förkylning. På lördag är han frisk. Han lovar.
Byggmark kommer från Tärnaby. Han är en av 600 invånare. Och det är så att det kostar en del att göra vettiga skidåkare av killar som Stenmark, Fjällberg, Pärson, Byggmark och allt vad nu stjärnorna heter som genom åren nyttjat IK Fjällvinden som uppfostringsanstalt.
Det är så att föreningen fått stå för startavgifter och resor när ungdomarna skulle förkovra sig.
I dag är ordföranden HP Carlsson orolig att inte föreningen ska ha råd att jobba vidare. Det ideella engagemanget minskar och byn som varken har korvkiosk, ishockeyrink eller andra ungdomliga fritidssysselsättningar får ta emot allt och alla.
Fjällvinden gör det med förtjusning, det ska sägas. Men om inte pengarna räcker, så . . . en liten trevare till förbundet är inlämnad, vet jag.
För mig känns det ändå lite magstarkt att föreningen har tvingats ut på tiggarståt. Har Anja, Ingemar och alla de andra som sitter med sina feta bankkonton helt glömt bort var de kommer ifrån? Om inte av hjärtat, så för skam skulle kunde de nog nagga lite på sina förmögenheter och betala tillbaka några ören i alla fall.