Sexton hundradelar. Det är ingenting, försvinnande lite. Ändå för mycket. Idrotten är små marginaler, klyscha eller inte. I slalom är marginalen mindre än så.
Jag hörde suckar och svordomar från publikplats när först österrikiskan Marlies Schild kom i mål fem hundradelar snabbare än svenskan, oförskämdheter som förstärktes när segrarinnan Sarka Zahrobska lyfte skidstavarna mot skyn och utbrast i ett lyckligt segerleende.
Vad väntar sig folk egentligen?
Anja Pärson blev bronstös i slalom. Hennes fjärde medalj i sin femte gren under VM. Bronset kom i en ny sport om man jämför med guldåken i super G, kombinationen och störtloppet.
Det är en enorm prestation att ta medalj i den alpina sportens båda ytterlighetsgrenar.
Förlåt Anja, men du har skämt bort folk.
Ger man en bit av sig själv blir man oftast helt slukad.
Har man skämt bort sin publik med femton mästerskapsmedaljer genom åren räkas bara det bästa: Guld.
Så förlåt dem, Anja.
Tärnabytjejen gjorde inte sin bästa slalomtävling. I första åket startade hon trögt för att inte säga segt. I det andra gjorde hon inga större misstag.
Men glöden vi har sett från tidigare segeråk saknades. Det är lätt att jämföra med segeråken i Turin. Slalomen var hennes sista chans att få sitt så efterlängtade OS-guld.
Anja brann nerför backen.
Den branden saknades hos henne den här kvällen.
Jag tycker att hennes tre VM-guld förklarar allt. Jag vet att Anja brann för att vinna även slalomen, jag vet att hon brann efter revansch för sin misslyckade säsong i slalomcupen, jag vet att hon var besviken när hon såg att det bara skiljde 16 hundradelar till ett historiskt fjärde VM-guld i samma mästerskap - men veckorna i Åre har varit tuffa och den sista glöden är svår att tända när tre guldmedaljer redan hänger runt halsen.
Jag vill inte kalla det mättnad, bara mänskligt.
Egentligen var inte ens Anja favoriten i det egna laget. Bäst i vinterns slalom har Therese Borssén gått. Hon fick nöja sig med sjundeplatsen.
Och Maria PH körde upp sig fem platser och slutade elva sedan hon haft ett tvärstopp i första åket.
Det fanns ingen anledning att sucka eller svära. Sverige visade världstopp i damernas slalom.
Och i dag får vi se Jens Byggmark Han vinner tippar Ingemar Stenmark. Åren går, en ikon består. Ingemar Stenmark kan bara inte bli för mycket. Han har ju aldrig överöst oss med ord precis. Så när han öppnar munnen lyssnar vi. Och vi var många som spände öronen när kallat till presskonferens.
Sprängfylld lokal är understatement.
Middagsmötet blev för många lika upphetsande som kvällens slalom.
Vad sa han då? Jo, han hade inget emot att möta pressen. Bara det. Det blir ju inte så ofta nu så det är okej, menade han, lade huvudet lite på sned och bjöd på sitt otydbara leende.
Själv mindes jag andra tider. I Varamobaden i Motala i slutet eller mitten på 1970-talet. Ingemar cyklade enhjuling och gick på lina. Balansövningarna ingick i sommarträningen.
Första mötet med honom blev enstavigt. Han svarade ja och nej på frågorna och tyckte nog att jag var en av dem som inte begrep, som inte gick att förklara för.
Egentligen är han sig lik. Vältränad, oj, oj, oj. Två gånger i veckan trimmar han sin kropp och åker skidor 30-40 dagar om året.
Och han är inte så lite fåfäng. Ingemars stora bekymmer här i Åre är om ska åka omkull i parallellslalomen mot Bojan Krizaj i dag, lördag.
Som om någon skulle bry sig.
Om det är någon 50-åring Sverige älskar så är det Ingemar. Stående eller liggande, på skidor eller på en lina spelar ingen roll.
Jodå, han klarar att gå på lina än. Och cykla enhjuling kan han också.
Vem är egentligen större än han?