-- Jag kommer tillbaka, det är jag absolut övertygad om. Jag har ännu inte uppnått de höjder jag har inom mig och vill vara med och slåss om guld igen, sa Kajsa, lite blek och trött men vid gott humör.
-- Ja, jag mår ändå rätt bra, har bara lite ont efter operationen just nu.
Hon ångrar inte att hon ställde upp i tävlingen i Båstad i söndags, trots att det bara gått några månader sedan första häloperationen.
-- Det var lite av en chansning, jag var medveten om att något kunde hända fast jag anade inte att det skulle bli en sådan här mardröm.
Men Kajsa tyckte att allt kändes bra när solen bröt fram och hon fick publiken med sig inför första hoppet i Båstad.
-- Det var 1,80 och gav en fantastiskt känsla. Wow! jag är tillbaka, tänkte jag.
I nästa hopp, redan i ansatsens andra steg, kom smällen. Kajsa förstod direkt att det var hälsenan som gick.
-- Först var det mest chocken, mycket adrenalin. Sen gjorde det mycket ont. Jag insåg snabbt att det var kört med OS och allt. Årets säsong blev bara tio minuter lång. Detta är så klart det jobbigaste läget i hela min karriär, sa Kajsa, som stannar kvar några dagar på Ängelholms lasarett där hon opererades i måndags.
Sedan börjar den mödosamma rehabiliteringen. Denna ska ske i Monaco och på Bosön men först väntar några månader utan några direkta idrottstankar.
-- Sex veckor i gips till att börja med. Jag har inte haft någon tävlingsfri sommar sen jag var tolv år. Så nu får jag väl göra det som alla andra gör på sommaren, åka på utflykter och träffa kompisar och så, sa Kajsa.
Men siktet på nästa stortävling efter OS, VM i Helsingfors i augusti 2005, tappar hon inte.
-- Jag tycker det är så fantastiskt kul att hoppa och tävla och känner mig helt motiverad att kämpa för att komma tillbaka. Och varför inte till Helsingfors-VM, säger Kajsa.
-- Jag är 27 år och fortfarande ung i höjdhoppareliten. Jag tror jag har många år kvar att ge i de stora tävlingarna. Självklart är jag medveten om att det blir en mycket tuff rehabilitering och uppbyggnadsträning där allt måste göras rätt för att hälsenan ska kunna byggas stark igen. Men det är ju inte hoppfoten vi pratar om, så jag har gott hopp.