En mycket lätt bris drar genom Jurslaskogen norr om Norrköping. Termometern visar strax över noll en sen kväll i början av mars. Snön, den lilla som fallit över Östergötland i år, har smält bort för länge sedan. Men Yxbacken ligger gnistrande vit. Inbäddad i mörker men upplyst av starka elljus. Konstsnön är porös och torr. Rickard Nord och de andra tränarna hade velat salta, men det är ett par grader för kallt.
En efter en slingrar sig åkarna ner mellan portarna. Svisch, svisch om skidorna och så klapprandet från handskydd och benskydd som slår i käpparna.
Var och en får några personliga råd av tränarna som står i en klunga om fyra vid foten av backen. Sedan upp i ankarliften och ner på nytt. Om och om igen.
Åkarna och personalen som sköter backen kämpar mot årstiden. Det är bara en fråga om dagar innan de tvingas stänga för säsongen. Att vara alpin skidåkare i Östergötland är inte alltid lätt. Men ungdomarna är vana. Säsongen startar ofta tidigt på hösten med läger i Österrike eller norra Sverige.
– Läger är jättemysigt, säger Matilda Hellstrand, 13. Alla bor på samma hotell och man kan springa runt och knacka på hos varandra.
– Vi var i Björnrike i början av december. Det kommer jag ihåg för det var precis när julkalendern började på tv.
Kvällens träning är över. Matilda och kompisen Tilda Nord, 14 år, slår sig ner i värmestugan intill backen.
Tjejerna pendlar från Linköping till Yxbacken och Norrköpings skidklubb två–tre gånger i veckan.
– Det är inga problem, vi har ju tid, fortsätter Matilda. Jag skulle inte vilja bo i fjällen för jämnan i alla fall. Det är så kallt.
Slalomträning stod på programmet för kvällen. Matilda är inte nöjd med sin insats.
– Jag kom sent in i portarna. Men jag har ingen aning om varför, säger hon.
Tilda gillade underlaget, som trots den porösa snön var ganska hårt.
– Det blir hårt och det är bra. Då är det enklare att få fast skidorna, det svarar snabbare, säger hon och förklarar med fingrarna som skidor och bordskivan som backe.
Tilda stod på skidor första gången när hon var två år.
– Jag minns inte när jag började träna men mitt första pris fick jag 2005. Då var jag fyra.
Den här säsongen har hon kört ett tiotal tävlingar. Med framgång.
– Jag har gått framåt, någonting har släppt bara. Det kan bli så ibland.
Om ett par veckor avslutas skidåret med Ski funtastic i Sälen. Då samlas de alpina landslagsstjärnorna och ungdomsåkarna och tävlar tillsammans. Tilda slutade tia förra året, bland hundra deltagare i hennes klass.
– Det är jättekul för man får träffa stjärnorna, säger hon. De sitter vid ett bord och skriver autografer. Och med lite tur kan man få åka med någon av dem. Jag har kört med Axel Bäck. Men det var dimmigt så vi åkte bara i skogen. Han kunde inte ge några råd direkt.
Vem hoppas du på i år?
– Frida Hansdotter. Hon är duktig.
Utanför stugfönstret har lugnet lagt sig. Backen är tyst och tom.
Matilda och Tilda ska knäppa av sig pjäxor och hjälmar, stuva in skidorna i bilarna och vända hemåt Linköping.
Våren närmar sig.
Hur känns det?
– Visst är det skönt med sommar, men vi vill inte att det här ska slut, säger Tilda.
– Det känns som om säsongen bara har börjat, fortsätter Matilda.
Får man säga en sak till? undrar Tilda.
I så fall vill jag säga att de som sköter om Yxbacken gör det bra. De är värda lite beröm. Det är jättekul att vi från Linköping kan träna tillsammans med åkarna från Norrköping här.
anna.linden@corren.se