Skandal, kris, misstro.
Det är svårt att den här sommaren slå upp en dagstidning eller klicka sig in på en nyhetssajt utan att mötas av något av dessa negativt klingande ord. Utan att ge mig in i politikens snåriga värld så kan till och med en lekman som undertecknad förstå att allt inte direkt är frid och fröjd varken på regeringskansliet, i riksdagen eller på transportstyrelsen. Misstroendeförklaringar haglar. Missnöjet haglar.
Detsamma hos IFK Göteborg.
Banderollen med orden "Aldrig ego över emblemet – Avgå Frank, du är problemet" som med vissa bekymmer vecklades ut över hemmaläktaren på Gamla Ullevi i halvtid (efter att precis ha vittnat IFK Göteborgs kanske bästa minuter den här säsongen) är ett rop från en supporterskara som känner att allt inte står rätt till.
Det var deras misstroendeförklaring.
Även i Göteborg regnar det – likt en grå himmel bestämde sig för att öppna alla portar och ge söndagens match en ytterst blöt och ruskig inramning till en början.
När Kalle Holmberg vackert nickade in 0–1 sprack dock molntäcket upp och solstrålar tittade fram igen.
Men det var inte den blåa stjärnan som hade fått tillbaka sin lyster – som det då såg ut. Det visade sig vara havsguden Poseidon som åter sken på västkusten.
Och som den sken.
När grabben från den här staden, August Erlingmark, fastställde slutresultatet med sitt första allsvenska mål så fick Blåvitt ett andrum av monstruös storlek.
Hos kamraterna på motsatt kust försvann just det andrummet man så desperat behövde.
Inför matchen stod Jens Gustafssons manskap med tre raka allsvenska förluster, tidigt respass i Europa League och en skoningslös och bister silly season-cirkus.
En cirkus där ännu en grabb från staden lämnade kamratskapet under veckan som gått.
Vad mer som kommer hända i den årliga, månadslånga, sillydokusåpan är irrelevant här och nu.
För efter fyra mål bakåt med bud på desto fler är det nu fyra raka förluster.
Viloperioden inför matchen skulle ge ny energi till laget, spelet och klubben. Det skulle vara omstarten.
Istället stiger IFK Norrköping anno 2017 in i kaosets bistra värld.
Istället är det misstroendet som växer sig allt starkare.
Det misstroende som grott redan innan söndagens avspark. På supporterforum, i kommentarsfält, vid kaffeautomaterna och kanske, kanske även i ett omklädningsrum på en arena nära dig.
1-4 i matchen som bara behövdes vinna för att få skeppet på rätt köl igen.
Dags att väcka en misstroendeförklaring även här? Det är ju ändå inne med sånt nuförtiden.
Nej, inte direkt.
För det sista IFK Norrköping behöver är mer kaos. Mer oordning. Mer misstro.
Allt sånt leder bara fler nivåer ner i en brinnande avgrund.
Det IFK istället behöver, för att kliva upp för trapporna och ut ur kaoset, är självförtroende, pondus, energi.
De behöver tron på sig själva – men de behöver hitta den i den eld de nu har fastnat i.
Det i sig kan visa sig vara ett moment 22.