Inte ens Gunnar Larsson, RF-ordförande i ett par dagar till, har lyckats hålla sig utanför debatten.
-- När det kommer angrepp på mina styrelseledamöter, på någon som jag anser är väldigt kompetent, så måste jag agera. Sådana kommentarer som att "det härstammar från andra tider i andra nationer" får inte en eventuell RF-ordförande säga. Jag var tvungen för mitt samvete, säger Gunnar Larsson till TT apropå ett av bråken, det när den kandidaten Lars Liljegren och Lars-Åke Lagrell, fotbollsförbundets ordförande, var oense.
Liljegren och den andra kandidaten Karin Mattsson är, både till framtoning och till hjärtefrågorna, väldigt olika.
Kanske är det därför som söndagens omröstning på Riksidrottsmötet har föregåtts av pajkastning, kritik på medieträning och lakejbeskyllningar på ett sätt som den svenska idrottsrörelsen varit befriade från tidigare.
Men all diskussion har ändå gjort att sakfrågorna, till exempel finansiering och idrottens självständighet, lyfts fram.
-- Det finns inget ont som inte har något gott med sig, säger Gunnar Larsson.
Lars Liljegren håller med:
-- Jag tror att idrottsrörelsen har mått bra av den diskussion av de viktiga sakfrågorna som varit. Oavsett hur det går i valet så har det varit viktigt. Jag är förtvivlad över hur tyst det är inom idrotten ibland, säger han.
Vad valet egentligen kommer att betyda för idrotten är det ingen som egentligen vet.
En snabb, icke vetenskaplig sökning på internet, ger 363 träffar på Gunnar Larsson, medan de två kandidaterna nu redan har fått ihop 227 respektive 213 träffar.
RF-ordföranden har alltså inte av tradition varit särskilt synlig i den allmänna debatten.
-- Det är möjligt att det är så. Men jag har aldrig sett det som en viktig uppgift att synas. Riksidrottsstyrelsens viktigaste uppgift är att skapa bra förutsättningar för att idrotta, säger Gunnar Larsson.
-- När jag tittar på vad vi har åstadkommit, hur föreningarnas situation har förbättrats under de här åren och hur vi har skapat ett bra kontaktnät åt det politiska hållet så känns det mycket bra.