– Jag trivs jättebra, det var verkligen rätt ställe att komma till. Både fotbollsmässigt och personlighetsmässigt, berättar Simon.
Vi träffas på elevhemmet där Simon bor tillsammans med många andra fotbollsgymnasiets ungdomar. Han har precis bytt lägenhet och bor nu med en kompis i en större lägenhet. Det är faktiskt samma lägenhet som tidigare ÅFF-spelaren Anton Tinnerholm bodde i när han gick på fotbollsgymnasiet.
– Vi flyttade in för två och en halv vecka sedan. Det bästa är att ha eget kök. Det kunde vara kaos ibland när vi var 15 personer som delade kök och disk låg i stora högar.
Simon kom till Åtvidaberg redan som 14-åring och lämnade familjen i Piteå för att satsa på fotbollen.
– ÅFF har hjälpt mig väldigt mycket. Det underlättar att bo med många som upplever en liknande situation på elevhemmet. Sen har Anita som jobbar på elevhemmet varit ett stort stöd också, hon är bäst (skratt).
Han berättar att det är väldigt bra stämning på elevhemmet.
– Det är väldigt familjärt, i och med flytten fick jag som en ny familj och det har betytt väldigt mycket också. Det är samma känsla i ÅFF.
Under uppehållet i superettan var Simon hemma hos familjen i Piteå. Innan det hade han inte varit hemma sen i julas.
– Det är så långt att jag måste flyga, sen blir det svårt med tanke på alla matcher och träningar att hitta en lucka. Därför blir det inte så ofta. Mamma och pappa hälsar dock på en hel del. De brukar planera in när vi har helgmatcher. Tyvärr är det ju inga matcher nära Piteå heller.
Varför just Åtvidaberg?
– Min gamla tränare kände Mats Karlsson (förra sportchefen), så jag fick komma och provträna. Det gick riktigt bra, så jag blev värvad hit och började på NIU (Nationell Idrottsutbildning) på Facetten.
Eftersom det inte finns några elitlag i närheten av Piteå var en flytt ett måste om Simon skulle fortsätta att satsa fullt ut.
– Det finns ett gymnasium i Luleå, men det går inte att jämföra. Det var aldrig aktuellt.
Förutom att spela fotboll i skolan pluggar Simon på barn- och fritidsprogrammet.
– Skulle det inte gå som jag hoppas med fotbollen vill jag bli personlig tränare eller sjukgymnast.
I början av maj var Simon en av nyckelspelarna för Sverige i U17-EM. Sverige vann sin grupp före England, Danmark och Frankrike. Tyvärr tog det stopp i kvartsfinalen mot Holland.
– Jag är nöjd med min insats. Jag fick starta alla matcher, så uppenbarligen var Magnus (Wikman, förbundskaptenen) också nöjd.
Inför turneringen valde Halmstad respektive AIK att stoppa Sead Haksabanovic och Alexander Isak av sportsliga skäl. Något sådant var aldrig aktuellt från ÅFF:s sida menar Simon.
– De var bara positiva. Jag missade två matcher, men jag tror att både de och jag tjänar på det i längden. Det var en häftig upplevelse. Vi hade till exempel poliseskort till träning och match.
Simon gjorde Allsvensk debut i sista matchen förra säsongen som nybliven 16-åring. I år har han fått mer förtroende och har startat sju matcher och gjort tre inhopp. Varför det har gått så bra tror han har mycket att göra med flytten hemifrån.
– Ja har fått ta ansvar även utanför planen. Att flytta som 14-åring var speciellt. Jag tror att jag mognat mycket som spelare tack vare det också. Sen tycker jag att jag presterat när jag väl fått chansen.
Hur ser framtiden ut?
– Jag tar studenten nästa sommar och i samband med det går mitt kontrakt ut. Vi har inte diskuterat någon förlängning ännu, men jag trivs som sagt väldigt bra här och skulle inte ha något emot att förlänga.