Likväl kittlar det till i magtrakten av förväntan och att spekulera om kommande laguppställningar, spelare som kommer att lyfta eller eventuellt svika, är ett välkommet, och desperat tidigt vårtecken här i januari.
ÅFF spelar dagens träningsmatch på en modern fotbollsarena med uppvärmd plan, fräscha omklädningsrum och god komfort för publiken. Det är lätt att ta det för givet numer, men om vi tittar i backspegeln inser vi snabbt vilken fascinerande utveckling ÅFF haft som förening under de senaste åren. Så sent som 2010 åkte A-laget ofta 16 mil (tur och retur) till Boxholm för att träna så här års, och i princip alla träningsmatcher spelades på bortaplan.
I dag har ÅFF-spelarna typ 30 meter från omklädningsrummet ut till den uppvärmda planen på Kopparvallen och kan efter träningarna sätta sig i bastun och snacka skit tillsammans. Lägg därtill att merparten av träningsmatcherna numer spelas på hemmagräset, vilket ger mer tid till familjelivet och den fysiska/mentala återhämtningen. Faktorer som är nog så viktiga för spelare på elitnivå.
Klubben har också utvecklats markant på andra håll. Men med bättre resultat och resurser ökar förstås också kraven. ÅFF har slutat åtta i allsvenskan både 2012 och 2013 och ingen vill nog nöja sig med ett sämre slutfacit i år.
Att försöka etablera sig på den undre delen av den övre halvan i allsvenskan är en rimlig vision/målsättning om ni frågar mig. Det går alltid drömma och sikta på något bättre, men en klubb med ÅFF:s mått och storlek gör rätt i att först se till det realistiska.
Rent spontant tycker jag att många lag i allsvenskan ser ut att bli av en sämre kvalité i år. Det är få nyförvärv som får det att vattnas i munnen och ett IFK Göteborg utan Tobias Hysén och ett Gefle utan skicklige Per Olsson känns exempelvis som stora frågetecken. Mot den bakgrunden och i den konkurrensen hävdar sig ÅFF:s ”silly season-arbete” mycket väl. Förlusten av Erik Moberg är ett avbräck, men annars står ÅFF på ”plus”. Superettans skyttekung Victor Sköld blir förstås extra spännande att följa och det är ett svårt steg som ska tas, men killen har verktygen för att bli den nyckel som ÅFF behöver i sin offensiv. Då är jag mer orolig för Ricardo Santos och John Owoeri, som båda har en hel del kvar att bevisa i den blåa tröjan.
Simon Skrabb. Kan han bli det ungdomliga utropstecken som ÅFF suktat efter? Rapporterna går än så länge i dur kring finländaren.
Vi ser också en ÅFF-trupp utan Oscar Möller. Det är inte mycket att säga om med tanke på kontraktsläget bland anfallarna, men Möller har gjort djupa avtryck i ÅFF-familjen med sin inställning. Att ÅFF kommer att hylla sin trotjänare i samband med en match tar jag för givet.