Åtvidabergs FF kom till Gamla Ullevi med både medvind och en charmig allsvensk inledning i ryggen. Men ack, den här kvällen fick vi se ett annat ansikte av ÅFF 2014 och det var ingen vacker syn.
Var fanns stoltheten för klubbmärket?
Att förlora borta mot IFK Göteborg är absolut ingen skam, IFK är ett tungt och bra lag med en läcker spets i Lasse Vibe, men sättet som ÅFF vek ner sig i det ilskna västkustregnet var både oroande och bistert att se. Vi fick se, för att dra det ännu längre än den svavelosande tränaren Peter Swärdh gjorde på presskonferensen, misstag i försvarsspelet som till och med gjort division 4-spelare sömnlösa i några nätter. Det var naivt, slarvigt och totalt uppgivet. Fanns någonsin tron på en upphämtning? Det såg i alla fall inte så ut. Och IFK Göteborg avslöjade gång på gång ÅFF:s svagheter (inte minst problemen som uppstår när laget sätts under hård press och såras med snabba omställningar) och brist på tydlig mental styrka.
ÅFF verkar vara ett lag som är otäckt beroende av vem som gör första målet i matcherna. Har inte statistiken klar framför mig här i korridorerna på Ullevi, men jag kan nästan ta gift på att gångerna är väldigt få som ÅFF hämtat upp underlägen i allsvenskan de senaste åren. Å andra sidan är laget lika svårslaget när det tar ledningen.
– Det ligger väl delvis i sakens natur att det är så, men visst, vi måste försöka hitta bättre verktyg för att kunna vända på trender i matcher, medgav Peter Swärdh när jag tog upp ämnet i kväll.
Det måste handla om att tro på det man gör, i alla väder, men den tron verkar inte Swärdh ha fått in i laget när det blåser motvind, och det kan kosta många poäng även den här säsongen. Det finns för få ledargestalter i dagens ÅFF och det avspeglar sig extra tydligt när det går emot.
Samtidigt ska vi inte glömma bort hur bra ÅFF kan vara i medgång. Jag skulle heller inte bli det minsta förvånad om det blir en storseger hemma mot Gefle på måndag. Men då krävs det förstås något helt annat än det vi fick se på Ullevi i kväll. Spelarna kan ju börja med att ta en titt ner på matchtröjans klubbmärke och ta fram den stolthet och inspiration som vi inte såg röken av mot IFK Göteborg.
John Owoeris pigga inhopp. Det var det enda positiva.