En dryg halvtimme var spelad när Sebastian Ramhorn och Gustav Jansson missförstod varandra och bjöd Thomas Drage på Varbergs 2–0-mål.
Ett riktigt mardrömsmål att få emot sig. Inte minst för ett ungt, oprövat lag i en premiär.
Där kunde nybygget ÅFF ha rasat. Jag gissar att många supportrar just då befarade det.
ÅFF rasade inte. Underläget stannade vid 0–2 till paus, visserligen med ett nödrop, Varberg hade jätteläge till 3–0, men ändå. Efter paus kom ÅFF ut på ett helt annat sätt och efteråt var det bara att hålla med tröstmålskytten Mahmoud Eid när han framhöll betydelsen av andra halvlek.
– Ett bra tecken ändå att vi kom igen bättre i andra. Vi skickar signaler till varandra att oavsett om vi ligger under så fortsätter vi kämpa och tro på det vi gör.
Exakt så. Det blev förlust, det var inte bra, men det kunde blivit så mycket värre, ett jätteras redan i premiären kunde fått ödesdigra konsekvenser för fortsättningen av ödessäsongen 2016.
ÅFF ska vara nöjt om laget klarar nytt kontrakt den här säsongen.
Det stålbad föreningen går igenom just nu, efter år av misskött ekonomi, och de spår det har satt i spelartruppen ska inte underskattas.
Truppen har 19 nya spelare jämfört med den som åkte ur allsvenskan i fjol och alla som vet något om lagsport vet hur viktigt det är att ha ett sammansvetsat lag, en grupp som känner varandra på och utanför planen.
Där har ÅFF börjat nästan från noll i vinter och det är klart att man som ledare och spelare måste säga att man älskar utmaningen, men innerst inne förstår alla vilken ohyggligt svår uppgift laget står inför.
Alla mål högre än förnyat kontrakt är orimliga.
Efter premiären mot Varberg var det flera ÅFF-are som högg på Varbergs spel, som tråkigt, defensivt långbollande. Jag hörde däremot inga Varbergsupportrar som gnällde på det. Så länge man vinner gör man rätt. För utpräglad defensiv och för tråkig offensiv kan man bara klaga på om ett lag förlorar och jag är säker på att många ÅFF-supportrar gärna skulle se sitt lag spela som Varberg den här säsongen om det gav en femteplats, som var det Varberg slutade på i fjol.
Årets ÅFF, om något lag, måste spela efter sina resurser, inte försöka vinna skönhetspriser.
För några säsonger sedan hade klubben ett lag som kunde lira ut motståndarna hemma på konstgräset, men det var då, de lirarna är inte kvar, nu är det ett lag med många oprövade kort i startelvan.
Hela nyckeln för tränarduon Roar Hansen och Andreas Thomsson den här säsongen är att få laget att spela efter sina resurser och inte så naivt som stundtals i premiären där man för ofta gick i Varbergs omställningsfällor.
En annan sak många ÅFF-are sa till mig efter premiären håller jag i alla fall med om.
Det blir en spännande säsong.