Ledaren handlade om ojämlikhet inom sjukvården: ”Problemet är mer komplicerat än att människor från socioekonomiskt utsatta områden inte har råd att gå till doktorn”.
När jag läste ledaren blev jag frustrerad över landstingets dåliga information. Jag arbetar själv på en mottagning och talar om för patienter att de kan delbetala. En del vill inte, men det är smidigt speciellt om kassan är skral och man måste genomgå en behandling med flertalet besök.
Det fungerar så att man ingår ett avtal som receptionspersonalen skriver ut. Man får frikortet direkt, det varar ett år och kostar 100 kronor i månaden. Räkningen kommer hem i brevlådan. Man behöver då inte tänka på om pengarna räcker om behov finns av flera besök, eller sjukgymnastik, hos de mottagningar som är landstingsknutna.
Man kan också välja att betala 220 kronor i månaden och har då betalat ett helt års sjukvård på fem månader. Det är förstås inte lönt om man uppsöker sjukvården väldigt sällan, men efter tre läkarbesök och två besök hos exempelvis sjuksköterska, har man kommit upp i de 1 100 kronorna.
Det finns, med andra ord, flera sätt att finansiera sina sjukvårdsavgifter även när man har en liten plånbok.