Den 15 augusti skriver Slöseriombudsmannen Johan Gustafsson (SlösO) i Corren om vilka oansvariga utgifter kultur-, fritids- och idrottsverksamheten står för!
Jag frågar mig dock, är det verkligen oansvar och slöseri att anordna kulturevenemang och bygga en simhall som tillgodoser simsportens behov, rekreation, träning och barnfamiljers vattenlek?
Att det finns anledning att ifrågasätta det höga skattetrycket i Sverige, kan jag hålla med honom om, men att brandskatta kulturen eller idrotten är ingen lösning.
Tvärtom strider det mot all modern forskning.
Gå på bio, lyssna på en konsert, se en teaterpjäs eller cirkus – så får du bättre immunförsvar och ett längre liv.
Detta visar professor Lars-Olov Bygrens studie, som bara är en i raden av många forskningsprojekt som visar vilken hälsoeffekt kulturen har.
Att motionera och idrotta gör samma nytta. SlösO borde förstå att dessa aktiviteter sparar pengar i vården och gör elever mer studiemotiverade och friska. De gör just den nytta SlösO efterfrågar.
Svensk sjukvård behöver inte knycka småpengar från kultur och kritid (3,6 procent av Linköpings budget) för att bli bättre.
Jämför istället med Tyskland, Nederländerna, Schweiz och Japan där man har en effektiv och välfungerande vård som kostar väsentligt mindre.
Vården behöver inte mer pengar utan en effektiv organisation.
Pengar till en fungerande skola och välfärd skapas bäst genom att få fler människor i arbete och färre medborgare med försörjningsstöd. Det vill säga – ordna jobb.
Vill vi få nya entreprenörer och företag till Linköpings kommun så gäller det att vara en attraktiv sådan. Ja, just det - att kunna erbjuda ett lockande kultur och fritidsliv, med föreningsverksamhet och kulturskola, med sim- och idrottshallar för den unga generationen.
Att påstå att kulturen orsakar det höga skattetrycket är verkligen att blanda bort korten och inte hålla ordning på logiken.
Men låt oss för en stund glömma siffrorna, logiken och den moderna forskningen. Fråga istället – i vilket samhälle vill jag leva? Ett utan kultur?
Vad är det i våra liv som skapar skratten, tårarna och minnen av oförglömliga upplevelser? Jag ska inte rada upp en massa exempel, det kan läsaren av dessa rader göra själv.
Jag kan bara konstatera att jag fick en händelse till att komma ihåg, när jag i torsdags tillsammans med ett tusental Linköpingsbor såg Cirkus Cirkörs hisnande akrobatshow, som visade att det omöjliga var möjligt.