Klimakteriebesvär är ett stort bekymmer för många kvinnor i övergångs- åldern. Redan i 40-45-årsåldern sjunker östrogennivån, men det är när mensen upphör helt, kring 50, som de riktigt besvärliga symtomen kan dyka upp. Tre av fyra kvinnor drabbas av värmevallningar, svettningar och många också av lite sämre humör såsom nedstämdhet.
Mats Hammar har arbetat med gynekologi i 30 år och är numera professor och dekan vid Hälsouniversitetet i Linköping. Sedan i början av 90-talet har han intresserat sig för sambandet mellan fysisk aktivitet och klimakteriebesvär.
Han har lett flera studier i ämnet och bekräftar att tre träningspass i veckan kan lindra och till och med helt ta bort besvären. Han betonar dock att det inte finns någon garanti för att så blir fallet, men resultatet från studierna talar sitt tydliga språk: i de flesta fall lindras symtomen och för en del kvinnor radikalt. Effekten är större ju längre tid och ju oftare man tränar.
- Det är så att endorfinerna i hjärnan är östrogen- respektive testosteronberoende. När det kvinnliga könshormonet östrogen minskar påverkas många av hjärnans signalsubstanser och även endorfinerna minskar. Det leder till att hjärnans termostat blir labil, som om elementen därhemma plötsligt börjar hoppa upp och ner. När termostaten felaktigt tror att kroppen är för varm skickar den ut blod till ytliga delar av överkroppen, blod som i sin tur avger värme till omgivningen. Dessutom aktiveras svettkörtlar som också sänker kroppens temperatur. Det vill säga symptom som uppfattas som värmevallningar och svettningar.
Eftersom endorfinerna är kroppens egna "lyckopiller" påverkas även humöret när termostaten får fnatt. Men eftersom träning ökar endorfinbildningen i kroppen kan termostaten stabiliseras.
Men ofta hänger allt samman.
- Humöret i sig förbättras när vallningar och svettningar blir lindrigare. Men dessutom har motion en värdefull egenskap genom att verka avspännande, säger Mats Hammar.
Vilken sorts träning handlar det om?
- Minst tre pass i veckan om minst 30 minuter och en träning som aktiverar stora muskelgrupper. Man ska bli svettig. Det kan handla om raska promenader, dans, jogging, gymnastik, stavgång eller styrketräning i olika maskiner. Simning är också bra, även om den motionsformen inte har någon tydlig effekt mot benskörhet som också är förknippat med övergångsåldern.
Även om en kvinna inte alls hjälps av motion i samband med klimakteriet kan hon alltid rekommenderas att motionera regelbundet eftersom de andra hälsoeffekterna av rörelse är så många, betonar Mats Hammar, och nämner just benskörhet, hjärt- och kärlsjukdomar och övervikt.
- Men den som har svåra klimakteriebesvär och inte blir hjälpt av träningen ska inte dra sig för att söka vård och få östrogenbehandling. De här besvären ska man inte skämmas för. Tyvärr har östrogenbehandling fått oförkänt dåligt rykte sedan man tidigare gav kvinnor allt för höga doser.
Ett klimakteriesymtom som orsakar mycket lidande, och som inte alls påverkas av träning, är sköra slemhinnor i underlivet. Plågsamt inte minst vid samlag.
- Men nu finns det utmärkta, receptfria lågdosläkemedel med östrogen som tas lokalt i slidan, och enkelt tar bort de besvären, påminner Mats Hammar. Den behandlingen verkar bara lokalt och har inga effekter på värmevallningar och benskörhet, men heller inga biverkningar.