Litteraturen är full av historier om hundar och katter som tycks känna på sig när husse eller matte ska komma hem och till och med möter ägarens tåg på perrongen vid den rätta tidpunkten. Många är skeptiska till historier som dessa. De tror att en hund som är ensam hemma inte kan avgöra om husse eller matte varit borta en eller tio timmar.
Tidsuppfattning kan dels vara förmågan att bedöma hur lång tid som passerat sedan en viss händelse, och dels att förutse hur lång tid som återstår till en annan. Naturligtvis har djur en tydlig uppfattning om den tid som passerat, det är stor skillnad för en hund att vara ensam en liten stund och att vara det en hel dag.
En del av denna förmåga kommer sig av att en rad fysiologiska processer har en stark tidskomponent. Hunger, törst och trötthet är tre exempel på tillstånd som förändrar sig med tiden och som kan användas för att bedöma hur lång tid som passerat.
Vissa gener, som först identifierades hos bananflugor, slås rytmiskt på och av och styr på det sättet kroppens funktioner så att individen ordnar in sig i en stabil 24-timmarsrytm även utan att se ljus utifrån.
Betydligt mer vanskligt är det att vetenskapligt undersöka om djur har någon förmåga till framförhållning och planering, något som kräver en gedigen subjektiv tidsuppfattning. På senare tid har en del häpnadsväckande forskningsresultat publicerats. I en studie fick apor välja mellan att äta en eller fyra dadlar, som är goda men samtidigt gör dem törstiga. Om de nöjde sig med en dadel fick de vatten tidigare än om de tog fyra. Aporna lärde sig snabbt att nöja sig med en enda och visade på det sättet att de kunde förutse hur lång tid de skulle få klara sig utan vatten.
I en annan studie fick dvärgschimpanser och orangutanger lära sig använda ett visst redskap för att få tag på godis. När de lämnade rummet fick de välja bland en rad olika redskap att ta med sig för att kunna använda senare. De flesta lärde sig att ta med det redskap som de skulle behöva senare.
Den mest fascinerande studien är nog ändå den av en amerikansk släkting till nötskrikan som samlar och hamstrar föda. Fåglarna fick övernatta i ett av två olika rum: i det ena fanns ingen mat till nästa dags frukost. När de sedan gavs möjlighet att samla föda dagen innan de skulle stängas in, samlade de tre gånger så mycket nötter i rummet där de visste att de inte skulle få mat dagen efter.
I ett annat experiment med samma fåglar lärde de sig att frukosten skulle komma att bestå av antingen hundfoder eller jordnötter. När de sedan gavs möjlighet att samla föda valde de i första hand den mat som de visste att de inte skulle få nästa morgon.
Fåglar är relativt avlägsna släktingar till oss själva, betydligt längre bort än hundar och katter. Om fåglarna delar vår egen förmåga till framförhållning och planering måste det rimligen betyda att alla däggdjur har samma tidsuppfattning. Myten om hundars och katters brist på egenskapen kan därför på sannolika skäl avskrivas.