Fiskare vill ha färre skarvar i Boren

Närboende och fritidsfiskare tycker sig ha noterat att skarvarna ökat i Boren. Stämmer det, och i så fall vilken påverkan har de på fisket i sjön?

28 maj 2018 07:00

Willy Karlsson och hans son Jimmy har stor erfarenhet av att spöfiska i Boren. Willy har gjort det sedan 1955 och är som pensionär i snitt ute ett par gånger i veckan under sommar och höst. Jimmy är också en flitig Borenfiskare sedan många år.

Far och son skulle gärna se att skarvarna i sjön var färre till antalet.

– Det varierar hur många som jagar här. Ibland är det inte så många, vid andra tillfällen kryllar det av dem, säger Willy och berättar om en händelse förra sommaren.

– Jag låg och fiskade i mitten av Boren. Vid Härseby var det alldeles svart av skarv i vattnet. När de sedan lyfte och flög över till Ulvåsa var det ett brett band av fåglar i luften. Långt efter att de första landat låg det skarvar som inte lyft än kvar vid Härseby.

Willy menar att det inte är lätt att räkna skarvar, men han uppskattar fåglarnas antal den gången och vid några andra tillfällen till närmare tusen.

– Jag uppfattar det som att skarvarna ökat lite på senare år.

Han och Jimmy är säkra på att skarvarnas jakt påverkar fiskbeståndet negativt.

– Eftersom abborrarna går i stim med andra jämnstora och jämngamla fiskar kan stora delar av årsklasser försvinna, säger Jimmy som sett hur mängder med skarvar omringat stim och jagat.

– Det är som att fiska i en tunna för dem.

Ett annat problem, menar de, är att skarvar kan skada fisk som de inte lyckas få upp.

– De har en krok längst ut på näbben som river sönder fiskarna. Jag har sett många sådana skador och kan inte förstå att det skulle kunna finnas någon annan förklaring, säger Willy.

De skarvar som fiskar i Boren har sina bosättningar på ögruppen Erkerna i Vättern och flyger till Boren för att fiska. Ett avstånd på närmare två mil, men skarvarna kan flyga längre än så till sina fiskevatten om det behövs.

– De har haft bon här också, berättar Jimmy och menar att han sett det på "Lydias ö" i Ulvåsaviken.

Willy har sett tydliga spår av skarvens avföring i en isolerad träddunge öster om Ulvåsa. Men något, vad vet de inte, har hänt som gjort att skarvarna flyttat därifrån.

De tycker inte att skarven måste försvinna helt från Boren, däremot att antalet ska minskas.

– Något måste göras. Kunde man få bort åtminstone hälften vore det bra, menar Willy.

– Ja, de måste hållas nere på vettig nivå. Man måste hitta en balans, håller Jimmy med.

Skarv

Skarven är en skicklig fiskare som jagar ner till 20 meters djup. Varje skarv äter cirka ett halvt kilo fisk per dygn.

Skarven är en flyttfågel.

Skarvarna utrotades i Sverige för cirka 200 år sedan, men kom i liten skala tillbaka 1948.

På 80-talet tog ökningen fart och i vissa områden har skarvarna ökat med 30% årligen sedan början av 90-talet. När Sverige gick med i EU 1995 fridlystes arten.

Det finns ingen entydig forskning om i vilken grad skarvarna påverkar fiskbeståndet i sjöar.

Enligt jaktlagen är skarven fredad, fredningen gäller också ägg och bon. Skarven får heller inte ofredas eller förföljas.

Yrkesfiskare i Vättern har tillstånd att skjuta ett mindre antal skarvar inom 300 meter från sina fiskeredskap.

Så jobbar vi med nyheter
 Läs mer här!
Anders Rörby

Ämnen du kan följa