Det här är förmodligen det svåraste journalistiska uppdrag jag haft under mina 28,5 år i tidningsbranschen - att introducera mig själv för alla Paus-läsare. Ja, det skulle i så fall vara den där gången jag skulle skriva om Holmens delårsbokslut, med röda och svarta siffror. Det var en svart dag i allmänreporter Sahlbergs liv. När jag skriver den här krönikan skiner solen, det känns löftesrikt.
Den här hösten börjar en ny period i mitt journalistiska liv. Tillsammans med Anna Lindén, som trogna Paus-läsare lärt känna rätt väl vid det här laget, ska jag svara för att du som läsare får en riktigt bra helg, med vår bilaga som sällskap. Efter 17 år som familjeredaktör i Norrköpings Tidningar vet jag att det finns så otroligt många bra berättelser som bara väntar på att publicerasoch hur nära det är från hjärta till hjärta. Jag vet också att det finns en längtan efter de reportage som berör.
Det är härligt att veta att Paus är rätt plats för just det. Här i den 16-sidiga bilagan finns svängrum för stort och smått, allt från angelägna långreportage till det där lilla extra som gör livet gott att leva. Intressanta människor, engagerande bilder, välskrivna krönikor, goda tips om mat, förslag på nya resmål och så lite hjärngymnastik i form av korsordslösning. Jag tänker mig Paus som en rejäl påse lördagsgodis, en väl avvägd blandning av sött, syrligt och salt - kan det bli bättre?
Javisstja, nu höll jag på att glömma vad den här krönikan skulle innehålla - en presentation av den nya Paus-redaktören. "Jag tänkte, du vill inte skriva krönikan själv?" undrade min vänliga medredaktör Anna, som är den du vanligtvis kommer att möta här på sidan 2. Själv ska jag mestadels hålla mig i kulisserna och samtidigt fortsätta att vara redaktör för familjesidorna Personligt i NT.
Hhmm, det kanske är läge att skaffa nytt visitkort? PoP-redaktör (som i Personligt och Paus) - det känns som ett moget steg för en lagom tjock kvinna i sina bästa år.