Detta ska bli parets framtida sovrum. Här har tidigare varit en bastu som Domänverket hyrt ut till jägare. Här huserar nu en bänk med massa små lådor som de tog med sig från en erummare på Söder i Stockholm.
Paret Lasse och Anna-Karin Lodenius köpte lite av ett kråkslott på exekutiv auktion i Ydre. Huset har två våningar samt en vind och är byggt 1908. De köpte huset 2022 och flyttade in i våras. Det finns minst sagt en del att göra med huset. Renoveringen pågår och lär göra så ett bra tag till.
Pelarna ska bort så småningom men till vintern gäller att bygga in en veranda. Dörrarna håller inte kylan ute.
De trodde att det var trä på den övre delen, men det visade sig vara klätt i plåt. De tog bort det och en timmervägg uppenbarade sig. Här syns hur de gamla fönstren suttit. Nu ska det återställas.
När paret flyttade in i april fanns varken fungerande el eller vatten. Men det fanns en luftvärmepump och de var trötta på att frysa i sommarstugan.
– Vi fick tvätta hos vänner. Det var nog det jobbigaste. Så det kändes så skönt när det var klart att bara trycka på knappen hemma och allt fungerade, berättar Anna-Karin.
I köket var det röta i golvet och de kunde se rakt ner i grunden. Där kunde de se att en orm flyttat in. Ormen kördes på flykt och golvplankor sattes på plats och snart var köket funktionellt.
En stilsoffa i blått utgör deras vardagsrumsmöbel för tillfället.
Anna-Karin gillar att samla på saker. Här är det burkar i glada färger som kommer till användning i köket.
Huset har ett torn och burspråket ligger under det, därav den rundade formen av rummet
Här kan paret Lodenius ha koll på hela världen. Huset fullkomligt sjunger av färger.
Allt byggmaterial är i stort sett återbruk.
– Lasse har varit duktig att hitta det mesta på Blocket, säger Anna-Karin som kuskat runt med honom och handlat brädor och gipsskivor.
Uttag och elcentraler är från Tradera. Lasse uppskattar att Anna-Karin är delaktig i hans påhitt.
– Man vill ju ha någon att bolla idéer med. Det dyker ju upp saker hela tiden så man får ändra sina planer.
Anna-Karin Lodenius är nöjd med badrummet som de kaklat själva.
Gamla fynd från huset.
Gammalt möter nytt överallt i huset, men även det nya är begagnat.
Här dricker de gärna sitt kaffe.
När det var dags att kakla och dra rör kände inte Anna-Karin att hon kunde göra så mycket, vilket fick Lasse att dippa i humöret lite. Men när de dragit nya elkablar i gamla plaströr så har de hjälpts åt, en i var ände. En som puttade in och en som drog ut. Då har det känts bra.
– Man lär under tiden. När vi gjorde badrummet läste vi på massor och det är gjort enligt konstens alla regler med spärrskikt och så. Allt är dokumenterat ifall det skulle behövas, säger han vidare.
– Lasse är så orädd. Han ser inte svårigheterna utan bara möjligheter. Jag är mer den som bromsar och tycker att vi kanske ska ringa nån först, nån som kan, medan Lasse tror att vi löser det. Och oftast gör vi ju det, säger Anna-Karin.
Men lite hjälp har de fått. Barnen kom till exempel när mexitegelväggen, som täckte husets utsida, skulle rivas.
– Den föll i stora partier och fram kom fönster som varit igenmurade. Fullt fungerande fönster som äntligen släppte in ljus i huset.
Lasse Lodenius är sjukskriven efter att ha amputerat ett finger. Så nu får han ta det lite vackert ett tag. Men det kliar i fingrarna att börja renovera igen på allvar.
Munkebos badrum är färdigt.
Virket ligger och väntar.
Planen är att återskapa utseendet på huset så som det var byggt 1908. Ett årtal som är inristat i murstocken.
– Ja, där i ligger förresten en skruvdragare, en plåtsax och ett par glasögon. Det blir väl att knacka hål för att få fram dem nu, säger Lasse och skrattar.
Ett systerhus har de hittat i bygden. Ett likadant hus som är byggt av samma byggherre. Där har de hälsat på och sett ritningar på sitt eget hus i Munkebo.
– Vinden är bra, då ser man taket och det var väldigt bra då det läckte in. Det blev så tydligt var vi skulle täta och byta virke, säger Lasse.
Likt en påse Briokarameller pryder de nya kakelplattorna badrummet, i stark kontrast mot golvets svartvita plattor. De utanpåliggande kopparrören har Lasse böjt och kopplat själv.
Anna-Karin lagar en ljuskrona, där prismorna släppt. I bakgrunden ses fönsterkarmarna till de fönster som är kvar att montera, som de beställt från ett snickeri.
Överallt i huset finns det möbler i glada färger från olika tidsepoker. Lite galet, men med en svårslagen charm som känns helt rätt när man träffar paret Lodenius i Munkebo. Huset speglar deras varma personligheter och andas trivsel och omtanke.
– Man vill göra så att huset andas och mår bra. Ingen plast. Bara naturmaterial.
Lasse fortsätter:
– Om jag hade pengarna att anlita hantverkare istället, så skulle jag inte sätta värde på det. Det är att göra det själv som är grejen. Och det kanske tar hela mitt liv, det kanske aldrig blir färdigt, men vad gör det? Vi gillar ju att hålla på. Den stora fördelen är ju också att vi nu vet hur allt fungerar i huset.
Vi måste ha ett trallgolv, tyckte Anna-Karin och då gjorde de ett.
En bit på väg. Både teglet och den övre plåten är riven. Lasse spikar panel så mycket han hinner.