Maj-Britt och Karl Erik njuter av kaffet tillsammans med hembakt kaffebröd.
– Jag var 18 år när vi träffades. Karl Erik var ett år äldre, berättar Maj-Britt som växte upp på föräldragården Aggebo. Hon blir 88 år i år.
Efter dansen hände inget förrän Maj-Britt skulle hjälpa till som hushållerska på gården Ängaryd, då mor i huset skulle in på operation.
– Min bror jobbade där med att göra en stenmur och det var så jag kom dit. Vi blev så snopna när vi såg varandra där Karl Erik och jag. Det var så det började.
Karl Eriks mamma låg kvar någon vecka på lasarettet och när hon mådde bra igen var jobbet slut för Maj-Britt. Men kärleken hade växt sig stark under tiden. En lillebror till Karl Erik hade sett de pussas och kramas och skvallrade, men de var blyga och smög med sin kärlek länge.
– En gång skulle vi cykla till Olstorp på dans. En kompis till Karl Erik som hette Lasse cyklade med oss, men jag cyklade lite före. Jag kunde ändå höra när de pratade. Då sa Lasse att den där skulle han dejta på och menade mig. Det ger du fasen i mullrade Karl Erik, för henne ska jag ha.
Maj-Britt skrattar vid minnet och klappar om Karl Erik.
– Minns du det, frågar hon? Han ler till svar och tycks minnas även om han inte säger så mycket. Han fyller 90 år nästa år.
Den andra juli 1955 stod Maj-Britt brud i Sunds kyrka och fick höra prästen fråga Karl Erik: Tager du Maj-Britt Anna Tolvira till din hustru?
Rune, tvillingsystern Elvira, Maj-Britt, Karl Erik, Svea och Arne på trappen till föräldrahemmet i Aggebo
Tolvira, vilket ovanligt namn
Ja, jag heter Tolvira och min tvillingsyster hette Elvira. Vi var nummer elva och tolv i en syskonskara. Vi var yngst. De äldsta var också tvillingar. Men i skolan blev jag retad. Barnen skrek nu kommer elva och tolvtåget, så jag bad mamma att få ta förstanamnet Maj-Britt istället. Man hade såna namn förr. Vår mamma hette tillexempel Ada Leontida.
Karl Erik bor växelvis på Solängen och växelvis hemma.
– Vi har det bra. Vi har hjälp av hemtjänsten så han kan vara hemma hos mig, så länge jag orkar.
Maj-Brit Karlsson var tidigare mörk och korthårig. Coronatidens avståndstagande har trollat fram både annan färg och längd på håret.
För sju år sedan lämnade de gården Ängaryd och flyttade in till Österbymo. Hit flyttade också katten Niklas med, men i vintras gick han bort och Maj-Britt saknar honom mycket.
– Hade det inte varit för Niklas så hade jag inte levt idag. Jag har diabetes och om jag ätit för dåligt på kvällen och blodsockret sjönk för mycket, då väckte han mig på natten. Det kunde vara nära insulinkoma då.
Maj-Britt och Karl Erik fick en dotter som växte upp bland 12- 14 mjölkkor, grisar, höns, hästar och fölungar.
– Jag har mjölkat kor sen jag var tio år, säger Karl Erik.
Karl Erik växlar hemmet i Österbymo med Solängen.
Auktioner och fiske har guldkantat parets arbetsamma liv.
– Vi åkte mycket på auktioner, för det älskade vi. Och så hade vi en husvagn. Den tog vi till Värkebäck neråt Västervik och fiskade strömming. En gång fick vi 30 kilo som vi fick dela ut till höger och vänster, skrattar Maj-Britt.
– I sommar skulle jag vilja komma ut och fiska igen. Det tycker jag är jättekul. Vi får se när barnbarnen kommer hem om de har fått sina sprutor mot covid då, säger hon hoppfullt.
Deras kärlek har varat i 70 år. Tänk att få fira uranbröllop efter 66 år som gifta
Vad är receptet för att kärleken ska hålla så länge?
– Det finns något som heter förlåt. Vi har aldrig lagt oss osams på kvällen. Och så är han så snäll Karl Erik. Och om jag var sur så skrattade han och då blev jag glad med, säger hon och ler mot sin man. Han ler tillbaka. Hon tillägger oförstående:
– Idag är folk kanske bara gifta i två tre år och sen ska de skiljas. Men gräset är inte grönare på andra sidan, som svärmor brukade säga.