Äta bör man annars dör man, sa Samuel Strandesjö i matpausen som hölls i bions foajé. Tilda Friberg, Samuel Strandesjö, Martin Öhman, Greta Boyero, Tina Friberg, Johan Eklund och Hanna Palm.
Bobo Hermansson gick bort alltför tidigt under början av coronapandemin och någon hyllning har därför inte kunnat göras förrän nu. Många i bygden har haft honom som lärare på skolan inom musik och bild eller mött honom i teaterns värld. Hans bortgång har berört väldigt många.
Martin Öhman lärde känna Bobo redan som liten, då hans pappa arbetade ihop med honom på Ydreskolan.
– Vi hade ett tillvalsämne som kallades Muttefi i skolan, det stod för musik, teater och film. Det blev senare Mutte. I mitten av 90-talet hade pjäsen premiär i dåvarande Ydresalen (idag pingstkyrkan reds. anm).
– Jag såg den som 16-åring och den berörde mig på ett speciellt sätt, säger Martin Öhman som sedan dess burit med sig den absurda pjäsen i sitt minne. Han har alltid tyckt om surrealism och knäppa saker som han säger:
– Och Solförmörkelse är absurd i sin helhet, tillägger han med ett leende.
Martin Öhman går igenom sina noteringar under repetitionen med ensemblen Tina Friberg och Tilda Friberg, sedan följer Johan Eklund, Samuel Strandesjö, Hanna Palm, Greta Boyero, Thilion Strömberg.
Enligt Martin så kastar pjäsen sig mellan många känslokontraster.
– Den har inget vanligt narrativ. Är lite som en dröm, ja en typ av drömlogik, säger han.
Martin har fått familjens välsignelse att sätta upp pjäsen och Bobos son, den numera kände Ola Forssmed spelade i den första uppsättningen.
– Han kommer inte stå på scenen i den här, men han kommer att vara med virtuellt och det är även Ingela Widén som även hon var med 1996.
Johan Eklund i spetsen som gestaltar herr Armfeldt. Starka kontraster och mycket känslor utlovas i pjäsen som är 1 timme och 10 minuter lång utan paus.
Premiären är satt till den 4 december och ensemblen ska ge sex stycken föreställningar är det tänkt. Innan dess träffas de igen allihop för ett genrep. Ännu finns biljetter kvar.
– Vi verkar få ihop det. Pjäsen är inte så lång och scenografin är enkel. Det är lite som ett kammarspel, avslutar Martin.
En annan skådespelerska som också var med förra gången är Tina Friberg. I år spelar hon tillsammans med sin syster Tilda Friberg.
Tina säger:
– Jag var 16 år då. Den analysen vi gör nu av texten, gjorde inte jag då och därför nyupptäcker jag pjäsen. Den är väldigt välskriven, det slås jag av nu.
Tina Friberg spelade i pjäsens originaluppsättning 1996 och har denna gång en annan roll, men Bobos Hermanssons anda är densamma.
Mycket påminner henne om tiden då, men hon säger att hon tycker det är häftigt att se hur Martin laborerar med ljud och ljus som lägger en helt annan ton till pjäsen.
Att Bobo är närvarande tycks de eniga om. Andan är densamma som när han regisserade.
– Martin skapar en liknande stämning. Det är jättefint, säger Tina.
Johan Eklund instämmer:
– Det är lite lurigt att förstå vad Bobo menar ibland, men det är en riktigt bra text i den här pjäsen.
Johan Eklund gestaltar herr Armfeldt som gillar att stå i centrum.