Traktorn som driver hyveln är en gammal trotjänare från 1956. En BM Victor. På 1800talet hade man råoljemotorer istället.
Den k-märkta gamla ladugården vid Råås kvarn brann ner i augusti förra året till följd av ett åsknedslag. Kvarndagarna som infaller vartannat år brukar locka många besökare och nu ska Råås Kvarns vänner bygga upp ladugården på nytt. Först ska taket byggas om på gammaldags vis med takspån, med hjälp av en spånhyvel som är rejält 100 år och kommer från Gallarp.
Ordförande i veteranmotorklubben Håkan Lindgren tar paus när tidningen gör ett nedslag. Traktorn, en BM Victor från 1956 stängs av och tystnaden breder ut sig. Det är traktorn som driver spånhyveln idag, till skillnad från de råoljemotorer som användes förr.
– Sex stycken spånkubbar är vad armarna klarar i stöten, säger Håkan som välkomnar pausen.
Håkan håller i kubbarna som sakta blir till 50 centimeter långa spån som ska spikas fast på det nya taket. Det kommer att läggas i flera lager.
Den gamla spånhyveln, som Veteranklubben fick i gåva av Seger Gustavsson i Gallarp för länge sedan, har slipats och vässats stålet på och maskineriet är smörjt.
– Det var 2001 som vi använde den första gången. Vi brukar köra den på marknader och har även gjort takspån till ett tak på Ydregården som behövde bytas.
Mikael Karlsson som är smeden på Råås Kvarn har ett brett intresse för hur man gjorde förr. Han säger:
– Här i Ydre lade man fyra till fem lager för ett fullgott vattentätt tak när det begav sig.
Det ryms cirka 1250 takspån i varje spånpall. 6000 är beställda.
Han berättar att användandet av takspån, eller takstickor som de också kallas, blev allt vanligare under andra halvan av 1800-talet.
– Man lade sticketak tidigare än så också, men det blev vanligare när klippspiken kom.
De lär sig undan för undan vilka stockar som går bra. Allt tas till vara. Det som blir kvar i handen på Håkan, som hållit i kubbarna, är ett trekantigt vedträ.
Det här blir fina vedträn att elda med, säger Håkan Lindgren, ordförande iVeteranmotorklubben
– Den här blir bra att elda med och det som ligger kvar på marken kallas stickebacke och är bra att tända med, säger han.
Träet som används är noga utvalt och kräver sitt arbete innan det ligger under Håkans händer i hyveln. Här används gran men asp var också vanligt förr.
– Det gäller att hitta rätt stockar. Det ska vara finvuxet. Sen får man barka och kapa upp det till spånkubbar. Sen hyvlas det, berättar Mikael.
För 200 år sedan gjordes det likadant. Denna hyvel är 100 år och kommer från Gallarp.
Han liksom Håkan gillar det gamla:
– Det är roligt att vi kan vara med och bevara det gamla och visa på hur det gick till. Det är jätteroligt att samverka med andra föreningar. Till viss del är det här uppdraget ideellt men inte allt.