Julia Snive låter alla barnen vara med och påverka koreografin.
Ydrebon Julia Snive är uppvuxen i Tranås där hon började dansa på Kulturskolan. Främst hiphop och afrikanskt.
– Efter gymnasiet blev det folkhögskola med dansinrikting. Då kom jag in på Åsa folkhögskola med inriktning streetdance i Sköldinge utanför Katrineholm. Jag har även dansat på Folkuniversitetet i Linköping i en dansgrupp som åkte runt och uppträdde.
I Katrineholm blev det streetdance och hiphop fem dagar i veckan. Efter det en flytt hem till Tranås.
– Då fick jag en hel massa dansjobb på Vuxenskolan och tog emot kulturstipendiet då, säger hon med stolthet.
Efter det har hon flyttat runt och bott i Göteborg, Östersund och Malmö där hon jobbat som danslärare.
– Jag har hela tiden jobbat parallellt med annat. Jag har var lärarvikarie ett tag och har arbetat inom hemtjänsten. Jag är nyfiken på allt. Jag ville lära mig mer om den afrikanska dansen så jag hamnade i Kenya.
I Kenya kom hon som volontär till ett stort barnhem och hon valde att stanna i tio år. Under den tiden var hon med och byggde upp ett barnhem för 25 gatupojkar. När alla pojkarna växt upp, tagit studenten, gett sig ut i livet och fått arbeten var hon klar med Afrika. Hon kunde med gott samvete börja leva livet för sin egen skull.
Då blev det flytt till Malmö där hon träffade kärleken som gav henne en dotter. När relationen tog slut kom hon tillbaka till Tranås. Vänner i Österbymo lockade henne till Ydre och hon köpte sig ett litet hus en minut från skolan. Hon jobbar nu som danslärare i Österbymo.
Ebba Sundeborn, Linn Rolf, Amilia Gustafsson Bäck och Elise Nilsson tillsammans med Julia Snive.
När vi är på besök är det repetition för dansgruppen inför en temakonsert.
Danstruppen består av Ebba Sundeborn, Linn Rolf, Amilia Gustafsson Bäck och Elise Nilsson.
Vad är det som är så roligt med dans?
– Man kan skapa lite danssteg och så, säger Ebba.
Linn Rolf tycker det är roligt att röra på sig:
– Man kan lyssna på musik, släppa loss och dansa valfritt. Ibland står jag hemma och gör lite rörelser.
Elise håller med de andra, hon tycker det är kul att dansa och vara med vänner.
– Om man inte får leka så kan man ändå vara på dansen med sina vänner och jag blir glad av dans.
Nu har Julia avslutat sin andra termin. I början var det bara en grupp på fyra flickor, nu är de 44.
– Nu måste jag dela upp grupperna för de är många, säger hon och skrattar.