Jessica Rydestrand ser det som ett kall att försöka ge tröst och ett avslut.
Jessica Rydestrand jobbar till vardags som butikschef i en mataffär. Hon är gift och har två tonårsdöttrar. På gården Vena utanför Rydsnäs har de sitt liv med hästar, får, hund och katt.
Under nio år satsade hon på svampproduktion med försäljning till närbutiker. Odlingshuset byggdes och anlades på den egna marken och fylldes med färdigpreparerade komposter i flera våningar från Tyskland.
Efter att ha plockat tonvis med champinjoner fick hon till sist nog. Nu har kylaggregatet tystnat och komposterna är borta sedan länge.
– När vi byggde odlingen så gjorde vi det med lösa innerväggar för att kunna bygga om det på ett smidigt sätt om det skulle behövas.
Nu har hon gjort om byggnaden till något helt annat.
Två av de fyra odlingsrummen revs. Istället öppnades ett större rum upp, där det idag står en behandlingsbänk som används när hon utövar healing. En toalett byggdes samt två mindre rum, i ett av dem hämtar Jessica sin energi genom meditation.
Komposter och svamp har bytts ut mot parkettgolv behandlingsbänk och soffa. Här utövar Ellen bland annat healing numera.
I det mindre rummet hämtar Jessica sin energi. Här mediterar hon.
I byggnaden driver hon en verksamhet i mindre skala som medium och djurkommunikatör. Hon erbjuder även healing, både fysiskt och på distans. Hon tycker det är nervöst att ställa upp på en intervju då ämnet är laddat.
Många människor tror inte alls på medium och den här typen av andlighet. Har du förståelse för det?
– Det är bra att vara sunt skeptisk, för det finns mycket flummiga personer i den här branschen. Och jag hör ju hur det låter när man ska försöka förklara något som jag egentligen inte själv förstår till hundra procent hur det går till.
Jessica säger att hon har känt och sett saker sedan hon var liten.
– En vän använder uttrycket "snacka med döingar" och det är kanske det jag gör.
Jessica Rydestrand tröttnade på att odla champinjoner i lokalen. Nu har den byggts om till ett rum för andlighet.
Hon återupptog utforskandet efter småbarnsåren när hon fick mer tid, och tar nu alltså emot kunder där champinjonerna tidigare växte för fullt. Hon hävdar att hon får budskap och bilder som gör att hon kan beskriva den döda personen.
– För mig är det här ett kall att försöka ge tröst och ett avslut.
Ångrar du att du slutade med champinjonodlingen?
– Nej, men jag kan sakna svampen, många andra gör det också. Jag får kommentarer om det minst en gång i veckan. Jag jobbade ju upp en bra grej som jag kunde leva på, men det var mycket jobb. Slitsamt. En dag plockade jag 325 kilo ensam. Den dagen slet jag från klockan 06.00 på morgonen till 23 på kvällen.