Som barn växte hon upp på föräldrarnas mjölkgård, Brostorp.
– När det var dags för gymnasiet ville jag välja något som var roligt. Jag har alltid gillat att sy och mamma sydde mycket kläder åt oss, berättar Annika.
Så valet blev konsumtion och textil med mycket sömnad och vävning på schemat. När så utbildningen var klar jobbade hon hemma på gården ett halvår. Lagom till jul hoppade hon på lantbrukslinjen i Tenhult. 40 veckors grundkurs. Hon ville lära sig mer om kor.
– Det är det roligaste året i mitt liv, med massa likasinnade kompisar, utbrister hon i ett rungande skratt.
Efter jobb både i lantbruk och inom barnomsorgen hade mannen som hon skulle dela livet med, dykt upp. Thomas. Annika som fortfarande gillade att sy, sydde jackor som plötsligt alla ville ha.
– Så jag startade företag 1995 på min 25-årsdag.
Barnen kom och vid det laget hade Annika och Thomas tagit över mjölkproduktionen. Thomas började i lagården kl 05:00 och kom in klockan åtta på kvällen.
– Så kan man inte ha det, tyckte min mamma. Så det fick bli mjölkrobot istället. Det var inget mål men vi blev först i Ydre 2003.
Det förenklade livet betydligt.
– Nu är det andra sysslor, mer omvårdnad om djuren och mer flextid. Men det är viktigt med rutiner ändå, säger hon bestämt.
Syateljén som heter Ko-ola kläder smög sig starkare vid sidan om småbarn och lantbruk. Med utflugna barn har det tagit bättre fart. Hon gör mycket företagsbrodyrer, men kombinerar sömnad med att göra pärlsmycken av små glaspärlor.
– Ett tag var det största att brodera på handdukar, men det växlar och finns ju kvar. Det är genomgående lantbruksrelaterade tyger med traktorer, lamm och kor på.
Vad är det svåra?
– Det är lite svårt att nå ut med sitt företag nu under pandemin, annars har jag visningar.
– Tycker det är roligt att finnas till för bönderna, men de är kanske inte så köpstarka. Men det är för att de köper så bra kvalitet att de inte återkommer så ofta.
Vad är roligast?
– Oj! Kundkontakten såklart och att få skapa med alla roliga tyger.
Huvudsysslan är mjölkproduktionen. Ett par dagar i veckan är hon i mejeriet och gör ostkakor och ostar. På sommaren serverar hon i cafét. Och så sömnaden.
– Jag lever min dröm nu med lite av varje. Jobbar nästan jämt men med saker jag älskar och så har jag tre barnbarn och ett bonusbarnbarn också! Det bästa jag vet är när barnen kommer hem och hälsar på.