I utkanten av Ydreskogarna står hennes vita Ford Transit fullklottrad med pannkaksrecept och kloka ord. Efter att ha tillbringat en helg på Kinnekulle och Burning Van-träffen för andra campervan-älskare, var den inte längre enfärgat vit.
Vad fick dig att välja en Ford Transit att tillbringa dina lediga stunder i?
– Jag och min dotter Saga har lånat grannarnas lilla skåpbil i tre år. Jag tycker om att vara ute. Och jag hade bestämt mig för att ståhöjd var ett krav när jag skulle köpa egen bil. Jag kollade mycket på appen Pinterest och hämtade inspiration från andra och snart visste jag vad jag inte ville ha, men också vad som var ett måste för mig. Ståhöjd framförallt och AC.
– Vi var en tur till Marstrand och upptäckte vad enkelt man kan leva, hur lite man behöver. Utan dusch och toalett.
Så hade hon turen att ha en vän som ramlade över bilen på en nätauktion för ett år sedan och snabbt började drömmen sin väg mot att bli verklighet. Samma vän blev ett bollplank som hon kunde rådfråga under vägen, för Sofie har aldrig byggt något innan, men är van att hugga i.
– Elen har jag fått hjälp med, det fick jag i julklapp av grannen som vi lånade bilen av innan.
Hon skruvade bort plåtväggen som skilde förarhytten från lastutrymmet och började mäta ut var takluckan skulle sitta. Hon borrade hål i hörnen och sågade sedan upp hålet, monterade och tätade. Takluckan gav både ljus och ventilation.
Isolera tog tid med en stor bil. Alla fördjupningar i tak och golv limmade hon remsor av frigolit i, och alla släta ytor klädde hon med frigolitskivor som limmades med limspruta. Därefter gick hon lös med fogskum i alla vrår. Detta för att minska risken för rostskador då kondens uppstår.
– Jag var extremt noga i början och mätte alla frigolitmått, men sen gick det fortare. Det skulle ändå dit fogskum efteråt, skrattar Sofie.
När hon var nästan färdig med fogskummet fick hon nys om att det fanns en särskild spruta som gjorde att det blev lättare att precisionsplacera skummet där man ville ha det, så det rekommenderar hon.
– Jag fick skära bort en massa som svällde ut överallt, men det gör inget. Det är inget som syns nu längre, säger hon.
Mycket återbruk, loppisfynd och material som fanns i gömmorna har använts.
Hur mycket tid har du lagt ner?
– Om jag räknar allt från att tömma den, tvätta den ren från olja invändigt då den varit arbetsbil, söka material på Blocket, ja arbetstimmarna kanske har landat på 30 fulla arbetsdagar, cirka 250 timmar. Den är inte helt färdig ännu, men tillräckligt för att vi skulle kunna åka ut i den.
Nu har mor och dotter och pojkvän hunnit testcampa några gånger.
En resa blev en vecka utan barn, en helg med alla tre till Öland, en helg till Kinnekulle på vanlife-träff med bara dottern och snabbt stod det klart att kylskåpet måste bytas till en kompressorkyl, då den drog ur fritidsbatteriet på fyra-fem timmar när de stod still.
Fricamping är Sofies melodi. Hon vill inte trängas på campingar utan vill vara nära naturen.
– Det är jätteviktigt att inte lämna spår efter sig, hela vanlife-kulturen värnar om det. Plocka skräp så vi får behålla allemansrätten och fråga gärna markägaren om det är okej att du står där en natt, för att inte irritera.
I vinter ska bilen målas skogsgrön och Sofies konstnärliga ådra kommer synas i form av svampar.