Bakom arrangemanget står Ydre kommun, länsstyrelsen och Östergötlands naturguidningar.
Ibland regnar det, därpå skiner solen ett tag, och så strilar regnet ned igen. Men vi sju i gruppen stretar ändå upp för backar och sedan ner igen, allt för att hinna se så mycket som möjligt av all prunkande växtlighet. Ja, även Smedstorps dubbelgård med dess flera hundra år gamla kulturbyggnader.
Ulrika berättar att kulturreservatet bildades år 2001 och att byggnader ägs av länsmuséet.
Då man besöker kultur-reservatet hamnar man i 1700-talet. Inte bara byggnaderna är bevarade från denna epok, även åker, äng och utmarker är bevarade på det sätt som var typiskt för det gamla Sverige.
Husen är timrade och grå av tidens tand. I den ena halvan bor man alltjämt och i övriga byggnader finns olika museiflöremål.
Under vandringen berättar Ulrika om flera olika växter, främst blommor, däribland jungfrulin, smörblomma, backsippa, darrgräs, solvända och kärringtand. I markerna finns även kattfot, ängsskallra, svinrot och otaliga fler blommor.
Ulrika berättar hur jungfrulin för livet vidare.
-- Det är med myrornas hjälp det sker. De för fröet vidare ett stycke, de gillar nämligen proteinsmaken, och på så sätt kan nytt liv växa upp några meter längre bort.
-- Och smörblomman, den gillar välgödda marker. Fosfor finns kvar länge och då trivs den här blomman. Djuren vill inte äta den för den smakar illa. Blomman är giftig och skyddar sig på detta sätt.