I år är det 45 år sedan Göran Gunnarsson drog igång arbetsveckan vecka 29 i Råås tillsammans med några vänner. Nu är det bara två kvar som varit med från början. Börje Samuelsson och Urban Olsson. Varje år, alltid vecka 29 har de strålat samman vid kvarnen. Arbetat, umgåtts, reparerat och hållit ordning, förbättrat. De har också ätit tillsammans, druckit gott och haft roligt.
Vartannat år har det arrangerats Kvarndagar där den gamla linbastan hängs full med fläsk som röks och säljs till besökarna och i kvarnen mals det mjöl igen så som det gjorts ända sedan 1742.
Själva föreningen Råås Kvarns vänner bildades 2006. Idag är Camilla Kall Gunnarsson ordförande.
När vi är på plats ramlar karlarna in en efter en, från rikets alla hörn. Det är söndagskväll inför arbetsveckan och det vankas mat och samkväm. Många har inte setts sedan förra året, för de bor lite utspritt. Många lokalt runt Ydre, men också en del kring Mälardalen.
Micke Gunnarsson, vars far drog igång alltihop har under fyra år arbetat väldigt intensivt, efter att ladugården brann ner under en snabb brand under ett åskoväder.
Micke är på plats och tittar upp på sticketaket. Takstickorna fick han hjälp av den lokala veteranmotorklubben att hyvla till. 5000 exemplar tillverkades. Han har gjort ett fantastiskt jobb här, men han skrattar till lite blygsamt.
– Jag tycker inte det är så märkvärdigt längre, säger han.
Han tänker tillbaka på när grannen och hyresgästen Ewy ringde och skrek i panik att hennes lilla hus var rökfyllt men att hon inte kunde hitta någon brandhärd. Micke kastade sig den korta vägen upp till kvarnstugan. Han sökte också utan att finna brand, men brandlukten kändes. Då fick han se en rökpelare utanför fönstret. Ladan! Det var där det brann. Hos Ewy hade elen slagits ut på grund av en värmekabel till vattnet som gick från ladan.
Ladan var låst så Micke kunde inte ta sig in för att försöka rädda något, och när han kom på att där fanns bensin till gräsklippare och röjsåg så vågade han inte. Han fick se den gamla mjölnarens ladugård brinna ner.
– Det var overkligt. Som att se en riktigt dålig film. Det gick inte att ta in riktigt, berättar han.
Området är minnesmärkt och efter några turer med Länsstyrelsen och Länsmuseet så var planen igång för att återuppbygga ladan.
Kommande vinter högg han timret, barkade och sågade det. Han handhögg timmerpanel och han fick lära sig att skrä och bila för att få fram rätt mönster på stockarna.
– Det var en stor utmaning att få det att se gammalt ut fast det var nytt, säger han.
– Det hade aldrig gått utan Camilla, fortsätter han. Hans fru som har ett öga för inredning och som förverkligade en dröm i ladan.
– Hon har alltid velat ha en spiraltrappa i gjutjärn så här fick den bli. Från England kom den tunga pjäsen som nu leder upp till sovloftet.
Budgeten sprack tidigt så nu är det att hyra ut den veckovis och helger.
– Det är ju aldrig dyrt i början, skrattar han.
Arbetsgänget är på plats som alltid vecka 29. Det kramas och ryggdunkas. För 45:e året ska det bedrivas slåtter här av kvarnvännerna. Under fredag och lördag är allmänheten välkomna att gå runt och ta del av utbudet från lokala hantverkare i form av trasmattor, honung, skinn, mjöl och fläsk och kanske ta en promenad runt dammen. Det är fem år sen sist så nu är det äntligen dags.