Erik Rääf, vd för Träullit, ser fram emot att etablera sig på världsmarknaden.
Vd:n Erik Rääf möter upp på företaget Träullit som i folkmun kallas Platten. Här tillverkas akustikplattor och väggelement till hus, men det är akustiksegmentet som är det stora. Efter 78 år har familjeföretaget nu sålts till franska koncernen Saint Gobain som har 1 000 företag i ett 50-tal länder.
Erik och brodern Filip Rääf har varit med och jobbat lov, kvällar och helger sedan de var 15 år gamla, så de har lärt sig fabriken från grunden. Men pappa Bengt Rääf uttryckte aldrig att de skulle ta över. Istället fick de höra att de skulle göra det som de själva brann för. Erik blev snickare, men valde att bli vd för två år sedan.
Träullit har tillverkat isoler- och takskivor i 78 år av cementbunden träull. Lyft blicken och du ser det i väldigt många innertak i offentlig miljö.
Bengt har blivit pensionär men finns med i kulisserna som seniorkonsult.
– Den kunskap han har betyder massor. Han har ju varit med så länge och hanterat en massa olika situationer genom åren. Han kikar in en gång om dagen och kollar så att vi sköter oss, skrattar Erik.
Företaget har gått väldigt bra de senaste fem åren, men har ändå inte kunnat möta upp de investeringsbehov som finns och som kommer att göras nu efter försäljningen.
– Hjärnan och magen säger ja till försäljningen, men hjärtat har velat säga nej. Men det är logiskt att det blir det bästa för att säkra arbetstillfällena i Ydre. Våra konkurrenter satsar, i Danmark bygger man ut och kommer tredubbla sin kapacitet. Baltikum bygger en helt ny fabrik, så vi ser också ett potentiellt hot. Hade inte Saint Gobain kommit in så hade vi fått en ännu större konkurrent i dem också.
Färdiga träullsplattor rullar ut från fabriken.
Timmerhögen sträcker sig långt hos bröderna Rääf.
Erik är ödmjuk och tacksam över det som nu skett.
– Det känns hedersamt att bli uppvaktad av Saint Gobain. Det måste ju betyda att det vi gör är bra. De har så stor plånbok att de hade kunnat bygga sig en egen fabrik var som helst egentligen, men de tror på oss och vår produkt.
De visade intresse redan för fem år sedan, men inte förrän de senaste året har diskussioner och möten till slut mynnat ut i en försäljning.
I Europa kommer Träullits produkter att säljas bolaget Ecophon AB som är världsledande på innertak. Därmed hamnar Träullit under samma tak som forna Gullfiber som Saint Gobain köpte 1985.
– Gullfiber var då ungefär som Träullit är idag. Vi hoppas få göra samma resa som de har gjort, på 40 år har de blivit ett miljardföretag.
Materialet andas och lagrar värme, men brinner inte.
3000 fastkubik grantimmer, som odlats i Ydre, hyvlas ner till träull i fabriken varje år.
Hur har fabriksarbetarna reagerat på försäljningen?
– Till största delen har det varit positivt, självklart finns det en stor oro med nya ägare. Men det kommer att ske mycket positivt i produktionen och arbetsmiljön närmaste tiden, vilket uppskattas.
– Det känns minst lika tryggt som att familjen Rääf skulle äga det. Skulle det bli en rejäl nedgång eller att konkurrensen ökar, kan inte vi i familjen stå emot. Vi gör det ju inte för egen vinning, utan det blir lättare att driva bolaget och generera fler arbetstillfällen.
– Idag är vi 27 anställda. Förmodligen kommer vi inom två år att vara tio till och inom fem-tio år kommer vi ha bytt ut tio personer i åldersavgångar.
Bröderna Erik och Filip Rääf stannar kvar i företaget efter försäljingen till franska Saint Gobain.
Största förändringen för Erik blir att han kommer ha krav på sig uppifrån, men också utvecklingsmöjligheter.
– Innan har varje investering varit i diskussion med banker och kreditgivare. Nu har vi ju en intern bank, så alla investeringsbehov blir lättare. Vi sätter en gemensam plan framåt, mitt jobb är att se till att vi följer den.
– Det känns rätt i magen att sälja och ska bli roligt att jobba framåt.