"Det är en process som plågar oss"

De har lärt sig åka skidor, de arbetar inom äldreomsorgen, pratar svenska och kallar Ydre för hemma. De är så integrerade de kan bli. Ändå ska de bort. Det har fått länets minsta kommun att kraftsamla som aldrig förr.

Familj. Yasin Hussaini, Elisabeth Rääf, Mahdi Haidari och Lars Vestgöte är trötta på allt lidande Migrationsverket skapar.

Familj. Yasin Hussaini, Elisabeth Rääf, Mahdi Haidari och Lars Vestgöte är trötta på allt lidande Migrationsverket skapar.

Foto: Frida Glenning

YDRE2018-03-19 05:00

Ett 20-tal ensamkommande ungdomar väcker känslor i Ydre. Killarna, alla från Afghanistan, väntar fortfarande på asylbesked efter att ha bott i kommunen i drygt två år. Trots att Ydre beviljats 840 000 från staten för att ordna boende till ensamkommande över 18 år, kommer kommunen inte att använda pengarna till bostäder.

– Ekonomin för ensamkommande har gått back med nästan 4 miljoner 2017. De 460 000 vi fick före nyår har gått till att delvis täcka den förlusten. Resten av pengarna ska gå till integrationsfrämjande insatser, men inte till boenden, säger kommunalrådet Anna-Lena Svensson (S).

Vi tar det från början:

Hösten 2015 kom 60 ensamkommande ungdomar till Ydre. Då bedömdes de alla vara under 18 år och påbörjade sin skolgång, samtidigt som de bodde på två olika hvb-hem. Först två år senare påbörjade Migrationsverket sina rättsmedicinska utredningar. Eftersom kommunens ansvar för ensamkommande upphör helt vid 18 års ålder riskerade vissa av dem att hamna på flyktingförläggningar någon helt annanstans i Sverige. Flera av dem är inte klara med sin påbörjade gymnasieutbildning.

Ydreborna kraftsamlade. Lena Hultman, som varit god man åt flera av killarna, skrev ett medborgarförslag kring att ungdomarna borde få stanna i kommunen. Lena var inte ensam om sina åsikter, och föreningen Kvar i Ydre startade. I dag har nätverket 80 aktiva medlemmar som alla kämpar för att killarna ska få stanna. En av dem är Kerstin Unger som flyttade till Ydre för 30 år sedan. Sedan dess har befolkningen sjunkit med 588 invånare.

– Det är nästan 14 procent av kommunens befolkning. Invånarna i yrkesverksam ålder minskar. Vi behöver unga människor och det är ett gyllene tillfälle för Ydre att integrera killarna. Det skulle kunna vara en win-win-situation, säger Kerstin Unger.

Kvar i Ydre har möte i Österbymos församlingshem. Både lokalinvånare och ensamkommande är engagerade i föreningen. Delawar Rezai kommer direkt från nattskiftet på äldreboendet Solängen där han är en uppskattad resurs. Där består halva arbetsstyrkan av invandrare. Än vet han inte om han kommer att få uppehållstillstånd. Solveig Granath, även hon engagerad i föreningen, är frustrerad över situationen.

– Vi i glesbygden har alltid diskuterat vad som ska hända med när vi blir gamla. Här har vi ung arbetskraft som inte vill annat än att jobba. Alla ungdomar kostar samhället pengar. Men krasst sett har vi ju sluppit betala BVC, förskola och barnbidrag för dessa killar, säger Solveig Granath, och fortsätter:

– Juristerna ligger åtta månader back i sitt arbete. Vi kan överklaga killarnas avslag tre gånger. Vårt hopp är att opinionen kommit ikapp och skapar tryck, innan pojkarna tvångsmässigt förs tillbaka till Afghanistan, säger Solveig.

Flera av medlemmarna har öppnat sina hem för de killar som inte längre får bo kvar på hvb-hemmet. Det har lett till ett känslofyllt engagemang och en innerlig vänskap.

– Det är ett lyft för oss. När våra egna barn växte upp var tiden så begränsad. Nu har jag all tid i världen att hjälpa killarna med läxorna, säger Elisabeth Rääf och Lars Vestgöte som har MahdiHaidari och YasinHussaini boende hos sig.

Killarna har blivit en del av familjen, som nu kanske splittras. Både Mahdi och Yasin har fått avslag på sina asylansökningar.

– Det känns lika hemskt för oss som för dem. Staten själ enormt mycket energi. Det är en process som plågar oss och som vi bara vill få slut på, säger Elisabeth och Lars.

Anna-Lena Svensson (S) tycker situationen är sorglig, men menar att kommunen inte kan agera annorlunda.

– När det inte längre är kommunens ansvar räknas de ensamkommande enligt lagen som vilka egna bosättare som helst. Och vi kan inte bekosta boende till alla invånare över 18 år i Ydre, säger Svensson, och fortsätter:

– Det som behövs är ett nationellt beslut. Vi tycker självklart också att det bästa vore om vi fick ansvar och ersättning för de ensamkommande ända tills de gått klart skolan.

Kvar i Ydre har erbjudit sig att hjälpa till med själva tillsynen, om kommunen bekostar bostäderna.

– Men då blandar vi ihop privat och offentligt, och det har vi som kommun blivit avrådd från att göra, säger Svensson.

Mitt i all frustration och oro är stämningen varm, den hembakade toscakakan söt och skratten många. Sammanhållningen är stark. Alla, såväl gamla Ydrebor som de ensamkommande, strävar ju mot samma mål.

Killarna har drömmar, även om de just nu ter sig långt bort. Hussein vill studera på gymnasiet. Yasin drömmer om att bli svetsare. Efter att Mahdis vän blev mördad i Malmö vill han bli advokat. Delewar vill arbeta som tågvärd. Walis dröm är en egen tandläkarpraktik. Men först har han ett delmål.

– Jag har precis börjat lära mig åka skidor. Det är jättesvårt, men ger bra träning. Jag vill åka Vasaloppet en dag!

På något vis sammanfattar Walis ord hela känslan, här i länets minsta kommun. Davids kamp mot jätten Goliat. Ydres kamp mot svenska staten.

Det blir tufft. Men det ska gå.

Bidrag för ensamkommande över 18

Under 2017 och 2018 bidrar regeringen med ett tillfälligt bidrag på över en halv miljard kronor till kommuner som har ensamkommande över 18 år boende hos sig.

Syftet med pengarna är att kommunerna ska kunna ordna boende åt unga ensamkommande över 18 år som rotat sig i kommunen.

Utdelningen har skett per automatik.

Exakt hur medlen ska användas är dock upp till kommunerna själva att avgöra. Ingen kontroll av hur pengarna används görs.

Källa: Regeringen.se

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!