När första barnet var på väg kände Bodil Udell att hon inte riktigt hann med körsången och pausade den. Småbarn, heltidsjobb och hästar tog all hennes tid. Att det skulle ta henne 20 år innan hon kunde sjunga igen, anade hon aldrig då.
När andra barnet snart skulle göra entre för 17 år sedan, blev Bodil förkyld. Hon jobbade då som lärare i Tranås. Bodil tappade rösten.
– Jag pratade ändå och läste högt för eleverna och blev hes. Folk som träffade mig påpekade att jag var hes och jag skyllde på förkylningen. I december 2005 insåg jag att jag sagt det i ett helt år och sökte vård.
Troligen hade magmunnen skadats under graviditeten och bildat ett bråck. Magsyra hade läckt och bildat syrablåsor på stämbanden. Först upptäcktes en knuta. Men efter att den avlägsnats så ville inte såret läka. Från vården i Eksjö till vården i Linköping. Åren gick.
– Efter tredje biopsien sa överläkaren i Linköping åt mig att sitta ner. Vårt sök efter svar hade pågått i flera år och hon sa "nu är det malignt". Det var cancer. Då fattade jag. Hon hade då hittat förstadiet och året var 2010.
Strålningsbehandlingen som följde pågick varje vardag i nio veckor. I Linköping. Långa, tröttande dagar. Buss till Tranås, tåg till Linköping. Buss till sjukhuset. Behandlingen tog två gånger 30 sekunder och därefter till jobbet. Morfin sattes in för smärtorna.
Vid näst sista strålningen ramlade huden av på halsen och sårvätska rann konstant. Bodil fick morfin och från att ha jobbat heltid var hon snart helt sjukskriven. Dagarna i ända satt hon vid köksbordet och baddade sina sår med alsolsprit och strök vit vaselin på. Om och om igen. Hon försökte göra allt för att barnen inte skulle uppleva hur sjuk hon var. Ingen fick säga cancer och död i samma mening runt hennes barn.
Behandlingen var över. Inne i halsen var hon sårig men plågades inte så mycket av det som smärtan av såren utanpå. Tio veckor följde med sårvård. Att vänja sig av med morfinet var en hemsk resa i sig. Hösten 2010 började hon jobba igen, men sjunga gick inte. En viss heshet får hon leva med.
– Men så kom dottern hem, som sjunger i kören, och sa att de skulle ha konsert med operasångaren Rickard Söderberg i Sunds kyrka nu i december. Det ville jag vara med på! utbrister Bodil och som började träna och det gick!
När den bejublade konserten väl var över grät Bodil av lycka, hon kunde sjunga igen.