Björn Johansson fascineras över människornas öden och skriver om en del av de som utvandrade från Norra Vi.
Ja, för visst var det en resa. Att ta sig från ett fattigt men stenrikt Norra Vi. Sten överallt, ingen bördig mark, missväxt och torka. När Amerikavågen sköljde över socknen var det nära 550 personer som lämnade sina torp och gårdar och backstugor. Från mitten av 1800-talet fram till en bit in på 1900-talet.
Björn Johansson från hembygdsföreningen i Norra Vi har döpt boken till "Resan de gjorde". Att han skrev om de som for iväg, kom sig av att många svenskättlingar till boende i Norra Vi har besökt bygden.
– De kommer hit och jag har guidat de runt på gårdarna där deras anfäder kommer ifrån. En gång var det en man som så gärna ville se den gård som han härstammade ifrån. Det var Österhult. Vi åkte in i skogen och kom fram till bosättningen. Mannen blev alldeles stum. Det var bara sten överallt och litet. Han kunde inte fatta. Han trodde det var en stor gård men den här var bara på 4-5 tunnland. Själv var han en storbonde på 1000 hektar idag i Amerika. Kanske förstod han varför anfadern rest iväg först då.
En man hamnade hos kannibaler. Det tog 20 år innan han kunde höra av sig hem till sina släktingar i Broarp i Ådala, Norra Vi.
Dessa olika möten har inspirerat Björn. Det är den tolfte boken i ordningen som han medverkar till eller skriver själv.
Är det något livsöde som berört dig mer än andra?
– Ja, det är Jack, eller Jakob Ekman som han hette innan. De var tre bröder som for iväg. Josef blev Joe, Jakob blev Jack och så var det Jonas. Jakob har berört. Han spände över ett så brett fält och kom liksom aldrig till ro.
Björn berättar utifrån minnet efter att ha läst de 1000 brev som bröderna sände hem till fäderneslandet genom åren. Jakob som red till Alaska för att vaska guld utan framgångar. Ännu större strapatser väntade när han skulle tillbaka till Kalifornien igen via floden. Utan pengar.
– Människors livsöden har alltid fascinerat mig, säger Björn.
En annan familj utvandrade 1852 på ett segelfartyg. Tre syskon förlorade både fadern och den gravida modern under resan. De begravdes i havet. De föräldralösa barnen skickades hem igen med vändande båt tillbaka till Norra Vi där de spreds ut på bygden i olika fosterhem.
– Hur kunde de ha råd att åka? undrar Björn. Biljetten kostade 70 kronor vilket motsvarade en hel årslön. Till och med kvinnor från fattighuset tog ut utflyttningsbrev och gav sig iväg.