Videon är inte längre tillgänglig
Dimman har vandrat in över floden Wis?a och klätt in broar och byggnader. På andra sidan kan vi – fotografen Joakim Blomqvist och jag – skönja den fotbollsstadion, själva nationalarenan, vid vilken folket ska samlas.
Vi letar efter folket.
I veckor har Polens nya oppositionsrörelse KOD, Komitet Obrony Demokracji, (Kommittén för försvar av demokratin), förberett sin största manifestation hittills på temat My, naród (Vi, folket), och nu kan vi inte hitta dem.
Det är kallt, fyra minusgrader, och ödsligt i Warszawa fast det är lördag förmiddag. Vi är visserligen ute i god tid men vi har bara mött två demonstranter. Det är allt. Vi kommer till Warszawas universitetsbibliotek och slår oss ned på ett av kaféerna. Här är det fullsatt. Joakim frågar kvinnan i kassan om demonstrationen. Nej, det är inget hon känner till.
Demonstranterna börjar marschera
Vi kom till Polen för några dagar sedan och har hunnit prata med många. Någon säger att KOD är på nergång. En annan att det kommer att samlas jättemycket folk. En tredje att KOD mest är för gamla 40- och 50-åriga tanter som springer omkring med stora KOD-knappar på sina fina kappor.
Så, vart går KOD? Vi vet att de ska samlas vid nationalarenan. På tunnelbanan dit ser vi betydligt fler blivande demonstranter i vagnen. De känns igen på de långa stängerna som de hoprullade banderollerna är fästa runt. På parkeringen finns flera demonstranter som kommit med buss, bland annat från regionen Lillpolen, där Kraków ligger. En av dem är Dominika Dzieduszycka.
– Jag tycker det är viktigt att resa hit idag för att protestera mot den nya regeringen och deras lagar mot författningen och demokratin, säger hon till mig på engelska med kraftig amerikansk accent. Och så vill jag visa mitt stöd till Lech Walesa. Har du sett dagens Gazeta Wyborcza?
Det har jag inte.
Hon tar fram tidningen och visar att den idag har en affisch med en satirteckning från 1984 av Jacek Fedorowicz. Ett porträtt på Walesa bär texten "Porträtt av okänd människa med mustasch. 1900-talet". Den förre presidenten, fredspristagaren och Solidaritetsledaren är nämligen aktuell på nytt. Varenda veckotidning har honom på omslaget eftersom nya uppgifter har kommit fram att han skulle ha varit informatör åt den sovjetstyrda regimen på 70-talet innan Solidaritet skapades. Det är gamla anklagelser som härrör från 80-talet. Han friats i domstol. Men de nya uppgifterna delar det alltmer politiskt splittrade Polen. Walesa är sedan länge fiende till Jaroslaw Kaczinsky, som i praktiken leder den nya regeringen, och har kritiserat både honom och regeringsförslagen om konstitutionsdomstolen och de statliga medierna. KOD:s anhängare ser det som en smutskampanj mot det fria postkommunistiska Polens nationalhjälte.
Dominika Dzieduszycka säger att KOD:s mål för dagens marsch är 10 000 deltagare. Själv tror hon på 8 000.
Men nu sätter sig folk i rörelse. Jag följer med men vet redan att jag kommer ansluta långt bak i demonstrationsledet. När tåget formerar sig kan jag se att jag har funnit folket.
Paroller och upptåg
Här är de med Polens och EU:s fanor, banderoller och plakat. KOD:s ledare Mateusz Kijowski uppmanade dagarna före demonstrationen till mångfald bland protesterna men ville inte se aggressiva, vulgära eller hatiska budskap. "Låt oss visa att vi har sinne för humor", skrev han på Facebook. Stämningen är god men uppsluppen. Massan inom hörhåll skanderar Lech Walesas namn men oftare "Försvara demokratin! Försvara demokratin!". En drönare och en helikopter flyger över oss. Deltagarna uppfattar helikoptern som representant för den nya regeringen, och för varje varv den cirklar över oss viftar de med fanorna mot den och ackompanjerar aktionen med tutor och visselpipor.
En av banderollbärarna för KOD Lillpolen är 30-årige Jakub Niedzwiedz. Han jävar påståendet att KOD är för äldre och medelålders och berättar att han gick med i KOD för tre veckor sedan.
– Vi var inte med på 80-talet då Polen blev fritt men det är viktigt att vi också slår vakt om demokratiska värderingar, säger han och berättar vidare att han är en från Kraków utbildad ingenjör men just nu delägare i en mäklarbyrå.
Han gissar att 50 000 människor deltar i demonstrationen.
Längre fram i demonstrationen finns det mer uppsluppna, anarkistiska inslag. Mest uppseende väcker det gäng av ungdomar som ropar: "Ge plats! Ge plats! Här kommer den verklige presidenten!". Budbärarna följs av fyra personer som kånkar på en bärstol draperat i rött tyg. I den sitter en uppblåsbar gul badanka med en papperskrona på huvudet. För att man inte ska missförstå budskapet bär de främsta bärarna ansiktsmasker som föreställer Polens president Andrzej Duda respektive premiärminister Beata Szydlo. Mer illa till ligger två unga män som står iförda skära griskostymer och i megafon gastar något jag bara kan gissa. De är infösta vid en bropelare av fem sex poliser.
För ett fritt och öppet Polen
Trots detta är intrycket att merparten av demonstranterna har egna erfarenheter av det kommunistiska Polen och många kanske var aktiva i Solidaritet. Det är i varje fall bland välutbildade och intellektuella i den generationen som KOD har sitt starkaste fäste. Filmregissören Agnieszka Holland och författare som Adam Zagajewski och Ewa Lipska stöder KOD offentligt. Nu har vi kommit ut på bron och jag har avancerat i tåget men är ändå långt från täten när vi äntligen passerar Wisla. På bron frågar jag en man om han pratar engelska.
– Lite, svarar han.
– Jag kan! ropar kvinnan bredvid honom.
Jag förklarar att jag är en reporter från Sverige.
– Men han talar svenska, säger kvinnan och pekar på mannen igen. Det visar sig att professor Krzysztof Stasiewicz arbetat vid både Uppsala universitet och i Kiruna. Sedan tre år bor han åter i Warszawa.
– Kaczinsky kan förstöra mycket av det som Polen har uppnått de senaste åren, säger han lågmält.
Dimman har lättat och solen skiner på demonstranterna som nu viker av mot centrum. Jag står och tittar på de tågande i flera minuter men ser inget slut. Dagen efter citerar den engelska tidningen The Guardian Warszawas stadshus att 80 000 deltog i demonstrationen. När tåget stannar på Pilsudskitorget ska Mateusz Kijowski tala om och för ett fritt och öppet Polen som har plats för alla.