Antalet svenska bryggerier har på ett par decennier växt från 20 till cirka 150 och ökningstakten verkar inte ha mattats av. I stort sett all humle till bryggerierna importeras – enda undantaget är Spännaregården i Västergötland som i år levererade 30 kilo humle till Sigtuna Brygghus.
Annat var det förr. Mellan 1442 och 1860 var det lag på att varje hemman skulle odla en viss mängd humle. Else-Marie Strese, humleforskare och intendent på Nordiska museet förklarar varför:
– Man använde humlen för att konservera öl, och öl var ett viktigt livsmedel då. Det gav kalorier, vitaminer, mineraler och proteiner. I till exempel flottan var det livsviktigt med öl – hade man vatten med sig blev det grönt och slemmigt efter några månader och man blev sjuk.
Else-Marie Strese var en av föreläsarna vid en temadag om humle som hölls i Vreta Kluster häromdagen. Där har en grupp forskare undersökt förutsättningarna för att återuppta svensk humleodling och nu bjöds lantbrukare, bryggare och andra intresserade in för att ta del av resultatet.
– Vi hade räknat med 15 besökare – det kom 70. Så intresset för humleodling är helt klart stort, säger projektledaren Jesper Lindström.
Henrik Mild, Tjällmo, var en av många nyfikna lantbrukare.
– Jag har just tagit över gården efter pappa. Nu växer där energiskog, men det är inte lönsamt längre så jag tittar på olika alternativ. Humle kanske kan vara ett spelkort i sammanhanget, säger han.
Intresset hos bryggarna verkar också stort. Närproducerat och ekologiskt ligger i tiden och kan vara bra försäljningsargument.
– Östgötsk humle vore helt klart intressant för oss. Då kunde vi köpa korn från en östgötsk gård och brygga ett helt östgötskt öl, säger Viktor Hansen som är bryggare på Centralbryggeriet i Linköping.
Besökarna på humledagen i Vreta Kluster fick lära sig att det inte är alldeles enkelt att odla humle. Framför allt är det skörden som är det kritiska momentet. Det gäller att skörda när humlekottarna är precis lagom mogna för att få fram aromämnen och alfasyror som ger ölet doft, smak och beska. Då har man bara några dagar på sig och det kräver massor av arbetskraft att plocka kottarna – om man inte satsar i större skala och investerar i en dyr plockningsmaskin.
– Man ska inte satsa på humlesorter från Tyskland eller Tjeckien, för de hinner inte alltid mogna i vårt svenska klimat. Gamla, svenska sorter mognar tidigare, tipsar Else-Marie Strese.
Många har gamla humleplantor på sina gårdar, som lätt går att föröka med sticklingar. En planta kan bli 30 plantor nästa år. Kirsten Jensen, rådgivare på länsstyrelsen i Västra Götaland, berättar hur man avgör om man har en humlesort som är värd att satsa på.
– Plantan ska vara kraftig och inte angripen av bladmögel. Sedan lägger man mogna kottar i en mugg hett vatten och låter dra några minuter. Smakar teet ingenting eller illa är det inget att ha, men om det smakar hyfsat eller gott kan det vara något att gå vidare med.
För den som vill satsa på humleodling gäller det att undvika tung lerjord, hitta en ljus och luftig men inte alltför blåsig plats och försöka undvika skadedjur och sjukdomar. Men Gunilla Hellsten Boman på Sveriges enda kommersiella humleodling, Spännaregården, tycker inte att man ska överdriva problemen.
– Det är inte svårt – kan jag så kan ni!