Jenny Hyrelius bor tillsammans med sin familj på en gård i Maspelösa.
Jenny Hyrelius kommer till mötes på grusplanen utanför den gulmålade villan, iklädd regnjacka. Gården har utsikt över platta åkrar och en känsla av harmoni infinner sig i den lugna miljön. Här har Jenny och hennes familj bott i snart 20 år.
– Min farmor bodde här när jag var liten. När hon blev sjuk och flyttade in på serviceboende fick vi möjlighet att köpa det. Vi trivs jättebra, berättar Jenny, som växte upp på granngården.
Sedan hon och familjen tog över gården efter farmodern har det hänt mycket.
– Innan vi köpte huset var det renoverat senast på 70-talet, så det var jättemurrigt med heltäckningsmattor i brunt och orange och väggar med blommor i samma färg.
Nu finns inga synliga rester kvar av 70-talsrenoveringen. Jenny välkomnar istället in i en lantlig hall med gröna detaljer och går sedan vidare in i köket.
– Jag är väldigt nöjd med köket, för att det är så öppet. Här umgås vi mycket.
Köket är Jenny mycket nöjd med. Bänken som syns i förgrunden skiljer av matsalsdelen från köket, men annars är det öppet mellan dem.
Utöver köket, som renoverades 2016, har Jenny och hennes man även renoverat alla rum, bytt både golv, tapeter och fönster i hela huset samt isolerat vinden. De har också byggt till groventré, ett större badrum, tvättstuga och hall.
Men det är inte bara invändigt arbete som lockar. Paret har också byggt en stor altan och ett orangeri i trädgården.
– Vi höll på med orangeriet när pandemin kom, så då fick vi en sysselsättning. Nu när det varit svårt att umgås har det varit en neutral zon att ta en distansfika i, berättar Jenny.
Jenny och hennes man har byggt ett rymligt orangeri i sin trädgård.
Hon slår sig ner vid matsalsbordet intill köket. Där är väggarna tapetserade i en blåmönstrad tapet och mattan är randig. Ändå ser det inte plottrigt ut. Det är tydligt att Jenny har ett öga för inredning.
– Jag försöker att inte följa trender jättemycket så att allt inte blir omodernt på en gång sedan. Jag gillar dessutom färg och det har jag alltid gjort.
Över matbordet hänger en ljuskrona och i fönstren står välmående växter. Flera av hemmets möbler ser rejäla och gamla ut, men väldigt välbevarade.
– Att återanvända fynd och arvegods som är flera hundra år gamla och säkert älskats av andra känns roligt. Ibland finns det funktion i nya saker, men då vill jag ändå kombinera de med loppisfynd eller ärvda möbler. Det som finns här betyder någonting.
Över matsalsbordet hänger en ljuskrona.
På köksbänken har familjen till exempel ett gammalt tråg som fruktskål.
– Jag föredrar det här unika och rustika hellre än slit- och slängvaror, konstaterar Jenny.
I sitt hem försöker hon hitta sin egen stil och våga gå sin egen väg.
– Vi har satt vår prägel på vårt hem och det speglar nog vår familjs personligheter. Mest min då kanske, för det är jag som tycker om att pyssla, skrattar hon.
En liten avlastningsbänk står i anslutning till köket med lite vackra detaljer på.
Bland alla detaljer känns det viktigt att hitta ett lugn, tycker Jenny.
– För mig är det viktigt att hitta någonting att vila ögat på. Det får inte bli för mycket eller för plottrigt, utan det måste finnas en harmoni och balans.
Det måste också vara lätt att bo och hemmets prylar ska få användas.
Jenny Hyrelius i sitt kök.
– Jag har ärvt vävda och broderade dukar av min farmor och min faster sa en gång till mig att det är bättre att de används och blir njutna av, än att de får ligga i en garderob där de ändå inte syns.
Nu lever Jenny efter fasterns ord.
– Det är sant det hon sa. Saker man tycker om ska ju användas. Sedan kan de gå sönder, men då har de i alla fall använts och jag har njutit av dem under den tid som de fanns. Mitt hem ska inte vara ett museum. Ett hem ska levas i, det är viktigt för mig.