Det råder ingen tvekan bland några av dagens färjeresenärerer om vem som ska vinna stadskampen i dag på Gotland.
-- Det gör vi, säger de sex från Linköping som laddat mentalt hela veckan. Men de behöver hjälp från alla östgötar.
-- Ring och rösta på vårt torp. Får det flest röster får vi fem poäng och då har vi jättestor chans att vinna. Skriv det så alla östgötar ringer, vädjar Elin Simonsson, och så ger hon mig numret rätt ur minnet. Har man pluggat till civilingenjör i Linköping har man alla celler i god ordning.
Det är många garv och kamratliga tråkningar som hörs i den annars gan-ska dämpade sittsalongen på Gotlandsfärjan. Stadskampgänget från Linköping har tagit plats längst fram i salongen, under den stora tev eskärmen, som då och då gör reklam för helgens tävling i Visby. Det här är personligheter som inte är rädda för att höras och synas. De drar uppmärksamheten till sig och medpassagerarna sneglar och för viskande identifieringssamtal med huvudena tätt ihop. Någon kvart efter att vi lagt ut från kajen reser sig de sex stadskämparna för att näringsladda i cafeterian. De flesta tar pasta och köttfärssås men Daniell Jörnsten väljer panerad fisk och remouladsås. Han äter nu inte mycket av det visar det sig. Den feta paneringen skalas av med ett par kirurgiska snitt och den likaledes feta såsen lämnas kvar på tallriken. Daniell får kommentarer om det från några av lagkamraterna men får medhåll av Carolina Andersson som säger att det han skurit bort och lämnat är minst tre dagars måltider i fettform. Näringslära är en viktig kunskap i fitnessammanhang.
Reglerna säger att det lag som täv-lade senast också ska tävla i nästa tävling. Det innebär att Carolina och André Wikström är med som reserver men det gör ingen skillnad i lagets inbördes relationer, här ges och tas med samma varma servetter från alla sex.
De har inte hört talas om något pris till vinnarna.
-- Det är bara äran vi får, men Linköping som stad vinner ju mycket, säger Daniell.
Den gångna veckan för de sex har varit fylld av uppmuntrande "grattis" för i lördags och "lycka till" inför den här tävlingen. Det har ibland varit lite svårt att jobba, tycker Elin och får medhåll av några runt bordet. Alla gläds åt uppskattningen och den positivitet de fått från människor i Linköping under veckan.
-- På jobbet kallade de mig bollen för att jag flöt upp från vattentanken så snabbt, säger Daniell.
Nya garv rullar.
Ingen i laget har tränat så mycket fysiskt under veckan. Man är rädd att skada sig eller dra på sig en sträckning så att man inte kan vara med och tävla, Det har mest blivit mental träning, som någon uttrycker det. Men på fredagskvällen blir det träning på täv- lingsplatsen och likaså under den noggranna generalrepetitionen på lör-dagseftermiddagen innan kvällens avgörande och direktsända show. Det finns en tydlig anspänning inför uppgiften hos laget trots den lite gamängliknande attityden. Den interna peppningen har påbörjats under färjefärden och nu är det "fokusering på uppgiften" som gäller.
Gänget har hållit kontakt med var-andra under veckan med hjälp av mejl och sms.
-- Vi är så mycket, och tätt, tillsammans ändå när vi tävlar, säger Linn Kampner, men alla försäkrar att de kommer att ses i fortsättningen när allt är över.
-- Självklart, vi har en bra sammanhållning i laget, säger André Wikström.
-- Det är fascinerande att vi är så många olika typer som trivs så bra ihop, säger Jan Staaf.
De tror det blir tufft i finalen, det är ju de bästa lagen som tagit sig hit, men Linköpingsgänget hyser inga tvivel på att de kommer att gå segrande ur striden. De spanar efter Kalmarlaget i cafeterian men kommer snart på att de tar Oskarshamnsfärjan.
-- Där går nog hon, brandtjejen från Gävle som är så stark, säger Linn och visar på en mörkhårig tjej i svart huvtröja. Alla sträcker på halsarna utom André.
-- Sitt inte och kika efter dom, det är dålig taktik. Vi ska slå dem alla hur de än ser ut, säger han och spänner blicken i lagkompisarna.