Vartannat jobb kommer att vara automatiserat om 20 år, skrev Stiftelsen för strategisk forskning i en rapport som kom 2014. Och mycket pekar på att det kan gå betydligt fortare än så. Hur fort det går och hur det egentligen påverkar samhället är svårt att mäta, men det är tydligt att länder som gör investeringar och har en strategi för att hantera detta går bättre än andra. Det säger Thomas Andersson, professor i nationalekonomi och direktör för Vetenskap, teknik och industri vid OECD.
– Politiken är inte i närheten av att ta ordentligt ansvar för detta i Sverige, säger han. Då är länder som till exempel Estland och Tyskland, som har en mycket tydligare strategi för digitaliseringen, mycket längre framme.
Sverige har historiskt sett varit bra på innovation och teknik. Men det betyder inte att vi är tillräckligt rustade nu, när robotiken och digitaliseringen utvecklas med en enorm hastighet. Det är inte bara enkla jobb som automatiseras, tvärtom handlar det om avancerade jobb som robotar med artificiell intelligens kan sköta mycket snabbare och bättre – det handlar om allt från läkare till PR-konsulter och finansanalytiker. Hela tjänstesektorn står inför en omvälvande förändring.
– Det vi ser är en framväxt av företag som kan skapa väldigt mycket värde, men med mycket få anställda. Och det innebär att skattesystemet måste ses över, idag kommer 60 procent av statens skatteintäkter från skatt på arbete. Hela välfärdssystemet utmanas av detta, säger Thomas Andersson.
I en framtid där robotar jobbar istället för människor är frågan hur människor ska sysselsätta sig och försörja sig. Thomas Andersson förespråkar aktivitetsersättning som ett alternativ att experimentera med. Inte medborgarlön, poängterar han:
– Jag tror inte att det är bra att få lön bara för att man är medborgare. Däremot skulle man kunna omfördela värden genom att se aktiviteter som värdeskapande. Sådant som robotar och maskiner är dåliga på, som mänsklig omvårdnad, kultur och kreativitet. Helt enkelt lägga större vikt vid det mänskliga utbytet och tilldela det ett ekonomiskt värde.
Utvecklingen kräver krafttag från många: politiken, näringslivet, utbildningsväsendet, fackföreningar. Motstånd mot förändring är ett hot i sig, menar Thomas Andersson.
– Politiken befinner sig i kris eftersom den inte kan hantera den här omställningen. Donald Trump kan lova vad han vill till amerikanska industriarbetare, det gör ingen skillnad. Utvecklingen fortsätter ändå.
När de få som äger tekniken har möjlighet att tjäna enorma pengar utan särskilt många anställda finns risk för exploderande inkomstklyftor.
– De finns de som hävdar att vi riskerar att gå en mycket grym framtid till mötes. Jag menar att det är ett reellt hot. Men det är också så att vi kan påverka utvecklingen. Det är ingen slump vilka länder som kommer att klara omställningen bra, det handlar om strategi och att våga förändra fundamentala system, som skattesystemet till exempel.