Vid terrordådet på Drottninggatan i Stockholm 7 april i år var övervakningskamerorna avgörande för polisens möjligheter att snabbt kunna hitta en misstänkt gärningsman.
Men att granska bilder från de kameror som finns uppsatta på en stor mängd platser är ett arbete som kräver åtskilliga arbetstimmar.
Jörgen Ahlberg arbetar med visualiseringsteknik vid Linköpings universitet och berättade vid ett seminarium hur en allt mer sofistikerad ansiktsigenkänning kan hjälpa polisen.
– Någon måste fortfarande göra polisarbetet men databehandling kan minimera arbetsbördan drastiskt, säger Jörgen Ahlberg.
Som exempel kan man tänka sig två kameror där 1 000 personer passerar varje. För att då se om samma individ dyker upp på båda ställena krävs en miljon jämförelser. En dator kan göra ett urval som reducerar antalet sannolika överensstämmelser till kanske 1 000.
En förutsättning för att datorn ska lära sig att läsa av ansikten på ett användbart sätt är att den får möjlighet att träna på en stor mängd bilder.
Från polisens sida ser man detta som en teknik vars betydelse kan öka i takt med att den utvecklas och kvalitetssäkras.
Kameror som registrerar avvikande beteenden i en viss miljö kan användas för att försöka förhindra ett brott innan det sker.
Men som alltid när det gäller övervakning och kontroll så väcker teknikens framsteg etiska frågor:
– Vad är det för samhälle vi vill ha? Hur mycket övervakning vill vi ha? Hur vill vi att det ska användas? Det är saker som Jörgen Ahlberg lyfter fram.
Och som teknikutvecklare ser han sig som en del av en helhet:
– Det finns inte en teknik som löser problemen, men jag vill bidra till att göra världen till en lite bättre plats.