Varken mållösa eller lottlösa

När Corren kommer till Rappestad Storgård är det inte fru Gomér som släpper in oss i huset, utan Emelie Lind från Postkodlotteriet. Inne vid matsalsbordet, vid en rejäl tacobuffé, sitter Ulla-Britt och Jan Gomér med barnen Karin och Hans. De är omsvärmade av ett tv-team och hinner knappast äta. Här ska jobbas.

Över matsalsbordet har lampan plockats ned för att inte vara i vägen för tv-kameran. Den skulle ändå inte ha behövts. Ulla-Britt Gomér är så glad att hon lyser som en 100-wattare. Hon har varit Postkodlotteriet trogen ända sedan lotteriet startade 2005. Det har blivit lotter för många tusen kronor genom åren, men inte så många vinster.

- Det är ju för välgörenhet, säger Ulla-Britt. Och så ville jag inte sluta. De har ju aldrig varit i Vikingstad, och jag tänkte att någon gång så, kanske...

Nu får Ulla-Britt igen, med besked. Ur de fem kuverten drar hon sammanlagt en halv miljon kronor.

- Vad ska du göra med pengarna? frågan Maggan, som Magdalena Graaf kallas av tv-gänget.

- Jag vill göra en riktig bonnresa till USA och titta på lantbruk, säger Ulla. Sedan får hon dra alla sina lotter ett par gånger till för att tv-teamet ska få närbilder. Hon ser lika glad ut varje gång.

I hörnet vid köksdörren står mågen Johan Gomér. Och han myser. Det var han som fick samtalet från Postkodlotteriet att familjen Gomér - där alla har lotter utom just Johan - kammat hem storslam. Han fick i uppdrag att få ihop familjen, och det lyckades han med så till den milda grad att inte ens fru Karin visste att det var något lurt på gång när hon åkte till tacolunchen.

Inte andfådda

När allt är över har familjen Gomér vunnit 1,9 miljoner kronor samt en bil. Och 207 Vikingstadbor med postnumret 590 47 har blivit många kronor rikare.

Och jag måste ju ställa frågan. Den klassiska.

Hur känns det?

- Den frågan får ju alla idrottsmän, och jag tror inte någon kan svara på hur det känns att vinna, säger Jan Gomér. Vi är inte andfådda, det är väl enda skillnaden!