Dålig information, ingen insyn i diskussionerna kring besluten och total frånvaro av stöd från politikerhåll trots löften om det motsatta. Ungefär så upplevde Sjögestadlärarna Karin Bengtsson och Ulrika Norlander situationen när förslaget om nedläggning av skolan kom.
Målningsarbetena på Sjögestads skola hade precis avslutats och alla var glada över att skolan var nymålad och fin. Att den plötsligt riskerade att läggas ned kom som en blixt från klar himmel, beskriver Karin Bengtsson och Ulrika Norlander.
Ingen visste något. Informationen gavs samtidigt vid samma möte till föräldrar och till personalen.
- Föräldrarna hade massor av frågor men vi lärare i skolan hade inga svar. Det var en jobbig situation, tycker de båda lärarna.
I dag är situationen annorlunda. Skolflytten är avklarad och eleverna har funnit sig tillrätta. Lärarna, de som kom från Sjögestad och de som fanns på Vikingstads skola, samarbetar bra och trivs med varandra. Trots detta märks det tydligt att beslutet om att lägga ned Sjögestads skola har kostat. I pengar, men kanske främst i förtroende för våra folkvalda.
Sjögestads skola var full av barn och skulle så förbli flera år framåt. Tankarna gick snarare till fler förbättringar och en utökning av skolan. En nedläggning var det ingen som kunde föreställa sig när inbjudan om diskussionen om skolans framtid damp ned hos Sjögestadborna.
I samma veva förändrade kommunen sin skolorganisation. Alla rektorer bytte plats med varandra. Mitt i allt detta skulle Sjögestadlärarna, med helt ny rektor på plats, planera inför skolflytten till Vikingstad.
- Vi fick höra att den här nedläggningen av Sjögestads skola, skulle få ta tid och det skulle få kosta. Men omorganisationen gjorde att alla diskussioner och all planering fick läggas på is, säger Karin Bengtsson.
Ovanpå allt annat oroade sig Karin Bengtsson och Ulrika Norlander för sina jobb. De fick veta att tjänster skulle bort, men fick löfte om att få förtur till tjänsterna på Vikingstads skola. Vilket förstås påverkade personalen där.
- Tänk om politiker och tjänstemän hade en aning om vilken tid bara det rent praktiska, som att packa ned, packa ihop och sortera alla saker har tagit, säger Ulrika Norlander.
De hoppas att den erfarenhet de som lärare har skaffat sig av hur man avvecklar en skola verkligen ska tas tillvara politiskt under det uppföljningsarbete som nu ska följa under hösten.
I Vikingstads skola fungerade det planeringsarbetet bra, tycker lärarna Ingrid Hjorth och Marianne Nilsson. Men den stora missen var att Sjögestadlärarna aldrig var med i planeringen.
Väl fungerande elevgrupper var ett viktigt mål och med facit i hand kan man säga att det lyckades. Eleverna verkar ha funnit sig väl tillrätta och kan till och med se vissa fördelar med att gå i en större skola.
-- Gympasalen är bättre, säger Erik Karlsson som går i 4 A
-- Ja, och så slipper vi att åka buss till slöjden, säger Tove Bekkius som går i femman i en klass där årskurs fem och sex går tillsammans.
Visst pirrade det i magen lite extra på Sjögestadbarnen och visst kom tankarna under sommarlovet på hur det skulle bli i den nya skolan. Skulle man få gå i samma klass som sina gamla kompisar och hur skulle nya klassen vara?
-- Ibland kändes det nervöst och ibland läskligt, säger Erik Karlsson och får medhåll av Jonathan Svensson.
Men i dag känns det bättre, oron har lagt sig. Barnen saknar visserligen sin gamla skola, men de trivs ändå med ny skola och nya kompisar.
De före detta Sjögestadslärarna ser också ljusare på situationen. De blev väl mottagna av kollegerna i Vikingstad och mådde väl av stödet från rektorn på Sjögestads skola, Ed Huitema. Han jobbade hårt för deras sak under våren före flytten trots att han då var helt ny på sin post, säger de.
För Björn Löwgren blev det ingen lugn start på jobbet som nytillträdd rektor i Valkeboenheten, dit Vikingstad skola hör.
Bland det första han fick göra när han kom till sitt nya jobb efter årskiftet 2004, var att börja planera för att få in femtiofem nya elever på skolan. Snabbt skulle det gå. Allra helst skulle det mesta vara klart inför sommarlovet 2004.
Med bara någon månad kvar av höstterminen är han nöjd över resultatet och försiktigt optimistisk inför framtiden. Allt fungerar väl, konstaterar han. Men visst finns det fortfarande problem. Fler elever betyder mindre ytor och i matsalen är det trångt.
-- Det går visserligen att lösa till viss del med schemaläggningen. Men annars handlar det helt enkelt om lära barnen att ta mer hänsyn till varandra. Inte springa omkring och inte vara för högljudda.
Framtida problem som han kan se är att det kan bli ännu trängre på skolan om det kommer ännu fler elever. Den risken är stor eftersom en annan skola i enheten riskerar nedläggning.
-- Blir det så, finns förstås plats också för dem. Än räcker utrymmena till, säger han diplomatiskt.