Patrik och Frida Larsson har klagat flera gånger på den skolplacering Liam har fått. Liam har hittat vänner på sin skola, men vill hellre gå i Vikingstad där fler kompisar och storasyster får gå.
– En granne har fått information från kommunen om att inga barn ska korsa vägar där bilar kör i hundra. Men vår pojkes skolväg mäts ändå där, säger Liams mamma, Frida Larsson.
I två år har Linköpings kommun tillämpat så kallad relativ närhetsprincip när barn ska placeras i förskoleklass och årskurs sju. Systemet har fått en hel del kritik från vårdnadshavare som ansett att de utsatts för orimliga bedömningar, där barn placerats i skolor mycket långt från hemmet, eller att barn blivit utan plats i den skola där alla andra kompisar får gå.
Efter kritiken har ansvariga politiker sagt att ”avarter” i skolplaceringarna ska rättas till och systemet korrigeras så att liknande fall ska förhindras.
Liams föräldrar Frida och Patrik Larsson anser att deras fall är en sådan avart. De har klagat på beslutet om Liams skolplacering till utbildningsförvaltningen och Skolväsendets överklagandenämnd, utan att få gehör.
– Vi har längre till den där cykelbanan, där kommunen tycker att Liam ska cykla till skolan, än vi i verkligheten har hela vägen till skolan, säger Frida.
I beräkningen som använts i beslutet ingår att Liam ska korsa vägen mellan Linköping och Vikingstad, där övergångsställe saknas och där hastigheten för biltrafiken är 100 kilometer i timmen.
Skolplaceringsmetoden som Linköpings kommun använder är ett komplicerat system där alla barn som ska börja förskoleklass eller årskurs sju måste lämna önskemål om skola. Vem som får plats på vilken skola avgörs i beräkningar där barns boendeadresser mäts mot andra barns. Platstilldelningen kan bero på vilka sökande som finns till en skola och hur lång skolväg de har till den, och till närliggande skolor, när det avgörs vem som ska få platser som det råder konkurrens om. Kartunderlaget för beräkningar kommer från lantmäteriet.
Den svarta linjen visar familjen Larssons väg som de väljer in till Vikingstad från hemmet. Den röda vägen visar den väg som mättes som Liams skolväg.
Copyright Linköpings kommun, Kommunlantmäteriet 2020. Medgivande 20.1002.
Familjen Larsson bor lantligt söder om Vikingstad. Vägen som de kör in till Vikingstad samhälle, där Vikingstad skola ligger, är 5,2 kilometer lång. Inför Liams start i förskoleklass i augusti sökte de plats i Vikingstad skola.
När kommunen beräknar Liams avstånd till skolan blir skolvägen dock en annan. Systemet har valt en väg som är 11,9 kilometer lång och innebär att korsa vägen mellan Linköping och Vikingstad och sedan, via en cykelväg öster om samhället, ta sig till Vikingstad skola.
Konkurrens uppstod om platserna på Vikingstad skola och Liam fick inte plats på skolan. Istället har han som enda barn från sin förskolegrupp placerats på Skeda skola som ligger 14,4 kilometer från hemmet.
– Det är inget fel på Skeda skola, som skola. Det är inte det som vi vänder oss mot, säger Patrik.
– Jag har några att vara med i den skolan. Men jag vill hellre gå i Vikingstad, säger Liam.
Familjen har i överklaganden framfört att Liam mister sina kompisar från trakten under skoltid och fritids, att föräldrarna måste hämta barn på två ställen eftersom Liams storasyster går på Vikingstad skola, och Frida kan inte ställa upp på alla arbetstider på sitt jobb på grund av Liams skoltider. Familjen kritiserar också att sonen som enda barn i bygden hämtas med skoltaxi till Skeda skola varje morgon, trots att skolbussen till Vikingstad skola går 170 meter från huset. Det är dåligt för miljön och en onödig kostnad för kommunen, menar de. De har också klagat på att skolvägen mäts längs vägar som är en orimlig skolväg.
När Skolväsendets överklagandenämnd tagit upp Larssons ärende har nämnden prövat om Linköpings kommun begått formella fel då Liam nekats plats i Vikingstad skola. Nämnden slår fast att en kommun har stort utrymme att bestämma metod för hur skolplaceringar görs. Linköpings kommun har valt metoden relativ närhet. Alla barn mäts mot samma karta på samma sätt, och därför har Linköpings kommun formellt gjort rätt, enligt överklagandenämnden.
Frida och Patrik Larsson vet inte vad de ska göra nu. De vill ha sitt barn i Vikingstad skola och anser att de har rätt till det, eftersom kommunen har beräknat Liams skolväg på fel sätt.
– Vi kommer att lämna in ansökan om byte av skola vid varje tillfälle som den ansökan kan förnyas. Vi kan acceptera att en skola kan bli full och inte ha plats för fler elever, men här har kommunen räknat på fel sätt så att Liam inte har blivit ett av de barn som fått plats, säger Frida.