Christer Mård, välkänd profil i LHC och Svenskt näringsliv, föddes 3 april 1951 i ett Sverige där utvecklingen tagit fart efter andra världskriget, där folkhemmet hade fått ordentligt fäste med Tage Erlander som statsminister.
– Det var en jäkla skillnad att födas 1951 jämfört med 1945, då min syster Ann-Margret föddes. 1945 hade kriget precis tog slut och hela Sverige led. 1951 kom folkhemmet på allvar, vi fick mer och mer bekvämligheter, som vattentoalett och annat, och mina föräldrar köpte sin första bil och sin första tv.
Familjen, med föräldrarna Börje och Gerd och barnen Ann-Margret, Birgitta och Christer, bodde i Vikingstad, ett av många välmående små samhällen på 50-talet.
– Sverige var då ett land med stark framtidstro där allt blev lite bättre och Vikingstad var en del av det.
Vikingstad som på den tiden tillhörde Norra Valkebo kommun, där pappa Börje var politiskt aktiv för folkpartiet.
– Det fanns en närhet i besluten och folk kände en stor delaktighet. Vi barn gjorde samma sak. Nästan alla var med i idrottsföreningen och scouterna. Det gick inte att ha verksamheterna om inte alla var med. Alla i samhället var beroende av varandra för att det skulle funka, det gjorde att man hängde ihop på ett annat sätt.
Christer vill inte säga att det var bättre förr, men tillbaka på mammas gata, som var Vikingagatan innan familjen flyttade till villa på Nilsegårdsgatan, så berättar han gärna om tiden som präglat honom och hans liv.
– Det var ett annat samhälle. Här på orten fanns två poliser. Så var du bara 14,5 år och körde moped, eller om du körde trimmat, så blev du jagad av polisen. Här fanns också tre mataffärer, post, bank, bibliotek och distriktssköterska. I dag finns inte så mycket kvar av detta. Det talas så mycket om utveckling, att utbudet är så stort, men det hjälper ju inte dem i Vikingstad och Sjögestad om utbudet är stort inne i Linköping. Avståndet till dessa verksamheter är enormt mycket längre än förr i tiden.
– Sammanhållningen som allt detta skapade, i kombination med föräldrar som stöttade mig, gjorde mig harmonisk i grunden. Jag har aldrig gått omkring och varit olycklig och jag har alltid haft bra kamrater. Många av dem umgås jag fortfarande med, en del har alltså varit mina vänner i över 60 år.
Hustrun Gunnel träffade han tidigt och 19 juni i år firar de liksom kungen och Silvia 40-årig bröllopsdag.
– Vi är väldigt energiska och målmedvetna, jag och Gunnel. Vi är nästan alltid på gång med annat runt omkring oss. Det är vårt sätt att vara. Att utveckla hus och trädgård är vår livsstil.
Som ordförande i LHC och regionchef för Svenskt näringsliv är vi vana att se Christer stå längst fram och peka ut riktningen.
Så har det inte alltid varit.
– Jag har alltid varit en snäll pojke, inget busfrö, men jag stod inte längst fram i grupper och jag var aldrig bäst i skolan eller bäst i idrott. Men jag har nog alltid varit organisatör, den som dragit ihop saker, så jag var patrulledare i scouterna och ordförande för pingisen i Vikingstad som 15-åring. Jag har aldrig varit rädd för att ta ansvar.
– Min sociala kompetens har varit en viktig del för mig och den växer ju först när man blir äldre. Den betyder inte lika mycket när man är liten.
Christer fick sitt första jobb på kommunal vuxenutbildning i Norrköping.
– Där lärde jag mig att man ska vara otroligt försiktig när man har åsikter om människor. Att människor hamnar på olika saker av olika anledningar, inte för att man är bättre eller sämre. Att det oftare handlar om historia och tradition än förmåga.
– Det har gjort att jag inte har svårt att umgås med människor som tycker annorlunda än jag. Jag hade själv en trygg och bra uppväxt, men när jag träffar människor som inte haft det så är det klart att de har en annan syn på världen än jag har. Det vore konstigt annars. De är inte dumma för det. Så jag dömer inte folk utifrån vad de tycker och tänker.
Som LHC-ordförande i över två decennier är Christer van vid att folk har åsikter om hans arbete.
– Jag tycker om när folk vill prata med mig. Både mitt jobb och LHC bygger på att folk är engagerade och är de inte det så har jag inte lyckats. Sen är jag otroligt lättirriterad när någon kritiserar LHC. Jag vet det. Det spelar ingen roll om det som sägs och skrivs är rätt, man får inte kritisera LHC. Det är min utgångspunkt.
Vi skrattar, båda väl medvetna om de diskussioner vi haft genom åren om det som skrivits.
Det brukar blixtra om dig efter förluster, skulle du bli tjurig om jag slog dig i krocket?
– Ja absolut, det skulle jag absolut inte skratta åt. Jag blir otroligt irriterad när det går dåligt. Men jag har människor att avreagera mig på, som sportchefer och tränare. Är man engagerad så är man engagerad. Hela mitt sätt att vara bygger på att jag ska känna mig nära. Är jag inte det så kan det lika gärna vara.
När Christer nu fyller 65 år väljer han att sluta sitt jobb som regionchef på Svenskt Näringsliv och till sommaren kliver han av som ordförande i LHC.
Kvar bland de tunga uppdragen blir de två ordförandeskapen i Linköpings FC och Östergötlands scenkonstbolag (Östgötateatern och Norrköpings symfoniorkester) samt inhoppet på 40 procent som kommunalråd för Liberalerna under Karin Granbom Ellisons föräldraledighet.
Så han kommer ha att göra även fortsättningsvis.
– Jag hoppas att de som kommer efter mig här på Svenskt näringsliv och i LHC har en ny vision. Jag har gjort mitt. Nu får någon annan växla upp. Det är inte säkert att det blir så som jag vill, men då får jag förhålla mig till det.