– Jag märkte när jag kom till den här myndigheten att den saknar ett välfungerande säkerhetstänkande, säger Elisabet Åbjörnsson Hollmark, generaldirektör för Statens Institutionsstyrelse (SiS).
Folåsa behandlingshem är ett av SiS 34 behandlingshem där ungdomar placeras efter att de omhändertagits av socialtjänsten. Folåsa har 115 behandlingsassistenter och ett 60-tal vikarier. Många har anställts det senaste året då staten utökat Folåsa med två avdelningar.
Ingen har idag huvudansvar inom SiS för säkerhetsfrågor för personal eller klienter, vilket bland annat innebär att erfarenheter från incidenter inte delas inom myndigheten och att säkerhetsarrangemang som larmutrustning och riskbedömningar görs olika. Elisabet Åbjörnsson Hollmark, med bakgrund i Kriminalvården, tillträdde som generaldirektör för ett år sedan och startade ett myndighetsövergripande säkerhetsprojekt.
– Det är fullständigt nödvändigt för oss att etablera ett fungerande säkerhetsarbete, säger Elisabet Åbjörnsson Hollmark.
Varför finns det inte redan finns ett sådant säkerhetsarbete på plats?
– Jag tror att man jobbat med stort fokus på vård och behandling, och inte sett vitsen av att jobba systematiskt med säkerhet. Det jag ser är att myndigheten inte riktigt har följt samhällsutvecklingen.
Under sommaren har två SiS-hem som bedriver sluten ungdomsvård (vilket Folåsa inte gör) utsatts för fritagningar där tungt kriminella unga män lyckats rymma. Elisabet Åbjörnsson Hollmark återger berättelser från medarbete om ett förändrat klientel på SiS-hem under åren, där intagna ungdomar kan bära skador efter skott med skjutvapen vilket vittnar om vilka sociala miljöer de befinner sig i.
– Det är ett annat sorts samhälle som våra ungdomar växer upp i idag och då måste vi som myndighet följa med i det, säger hon.
Ensamarbete på institutionerna lär fortsätta. Däremot ska riskfyllt ensamarbete inte förekomma, anser Åbjörnsson Hollmark.
Är Folåsa-händelsen som nu lett till dom i tingsrätten ett exempel på det?
– I det enskilda fallet gör vi en utredning. Om det framkommer brister ska vi åtgärda dem. Generellt kan jag se när jag följer incidenter inom myndigheten att vi behöver bli ännu bättre i våra riskbedömningar. En säkerhetsavdelning skulle kunna stötta på lokal nivå, säger Elisabet Åbjörnsson Hollmark.